Ryggradslöst av S att svika al-Hol-barnen
Den enda rimliga är att ta hem dem
Politisk ryggrad är lätt att hålla sig med när det är helt riskfritt, när det inte gör någon upprörd eller sänker opinionsstödet.
Men den där ryggraden betyder bara något när besluten som ska fattas är obekväma och fattas ändå.
Rädslan för att stöta sig med väljare vars politiska analyser landar i "Ut med dem!" respektive "Ta inte hit dem!" har varit påtaglig i Sverige under det senaste året.
Både ifråga om imamutvisningarna och hanteringen av al-Hol-barnen har svenska politiker gett sken av att vi som land kan göra lite som vi vill med obekväma människor. Trots att vi är bundna av internationella konventioner, av juridik, men också har ett etiskt och moraliskt ansvar.
Norge visar vägen
Vi behöver inte röra oss längre bort från Sverige än till Norge för att hitta en delvis annan hållning. I Norge har en regeringskris seglat upp, på grund av två barn fast i al-Hol-lägret och deras mamma, som är misstänkt IS-terrorist. Erna Solberg, Ulf Kristerssons norska motsvarighet, har inte låtit vare sig Fremskrittspartiet eller någon opinion diktera villkoren för agerandet. Mamman fick följa med barnen till Norge, för att Norge skulle kunna få hem barnen, de som staten ska skydda.
Passiviteten tvingar kvar barn
I al-Hol-lägret befinner sig just nu 70 000 människor. 50–70 av dem är svenska barn. Hjälporganisationen Röda halvmånen har beskrivit förhållandena i lägret som livshotande. Det saknas mat, vatten, läkemedel och filtar, bland mycket annat. Vittnesmål finns om att det etablerats ett mikro-Kalifat och att extremister mördar de som inte anses tillräckligt rättrogna. Över 500 dog i al-Hol under 2019, över 300 av dem var barn under 12 år. Att de föräldralösa barn som Sverige skulle hämtat i december försvann i lägret borde inte förvåna någon.
Barndomsminnen från al-Hol
Det är i den här verkligheten svenska politiker tvingar kvar barn genom sin passivitet och linjen att endast ta hem föräldralösa barn.
Sveriges agerande riskerar på lite längre sikt resultera i ett säkerhetshot mot vårt land.
Just nu skapas barndomsminnen i al-Hol-lägret. Barndomsminnen som hos den vuxne knappast kommer väcka varma känslor för Sverige.
Det gör också konsekvenserna av Sveriges agerande svåra att överblicka.
Att somaliasvenskar gett upp hoppet om vår regering är inte konstigt. Istället har man vänt sig till den somaliska regeringen rapporterar Ekot, trots att Somalia sedan 90-talet varit ett land i sönderfall, som bara befinner sig precis i början av att återuppbygga landet och dess institutioner till något som liknar en fungerande stat. Somalia har trots det redan lämnat besked om att man kommer utreda möjligheterna att återföra de kvinnor och barn som vill återvända. Det är inte ett oproblematiskt alternativ eftersom al-Shabab härjar i landet.
Sverige har så här långt bara tagit hem sju barn från al-Hol-lägret. Trots att det bara finns en enda rimlig åtgärd från Sveriges sida att vidta.
Att ta hem barnen.