Att förvalta högerns reformer räcker inte

"Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord?
Ett nytt sätt att leva, var det bara tomma ord?"

Monica Zetterlund ställde frågan i revyn Svea Hund på Göta Lejon 1976. Då hade Socialdemokraterna regerat Sverige i 44 år och ständigt demonstrerat på första maj för rättvisa, fred och frihet.

Och mot makten - det vill säga sig själva.

Men gör något i stället, är Monica Zetterlunds budskap, snacka går ju.

Hon hade både rätt och fel. För Socialdemokraterna har alltid haft förmågan att samtidigt vara regeringsparti och rasande samhällskritiker - samtidigt reformister och landsvägsagitatorer.

Samtidigt Mikael Damberg och Göran Greider.

Hemlig superkraft

Denna dubbla natur retar naturligtvis högern och varje år kommer en ström av griniga artiklar om hur töntigt, misslyckat och omodernt det är att demonstrera.
Men första maj är Socialdemokraternas hemliga superkraft, en ständigt återkommande påminnelse om partiets rötter.

Både till Svenska folket och till den egna partiledningen.

Och det räcker inte att förvalta borgerliga reformer som jobbskatteavdrag, valfrihet, fritt skolval och RUT. Socialdemokratin är i grunden en systemkritisk rörelse - eftersom systemet alltid varit riggat mot vanligt folk.

Första maj är jämlikhetens högtid - förmodligen världshistoriens mest kontroversiella ide. I varje fall om man tar den på allvar.

”Något går sönder...”

När Stefan Löfven valdes 2014 fick han med sig en svår parlamentarisk situation. Trots det har han lyckats över förväntan. Nästan 200 000 jobb har skapats och tillväxten är urstark, bostadsbyggandet slår rekord och resultaten i skolan har äntligen vänt.

Men förväntningarna är högre än så. Stefan Löfven vann valet på en beskrivning av ett Sverige som höll på att gå sönder, och som han lovade att laga.

Det fångade en känsla som fortfarande finns kvar. En känsla av att bli lämnad kvar på perrongen när tåget går, av att ingen längre lyssnar samtidigt som eliterna lever i sin egen värld med helt andra livsvillkor.

En känsla som lätt blir till vrede.

Riktar vreden nedåt

Högerextremister vill rikta vreden nedåt, mot invandrare och flyktingar. Mot dem som ser annorlunda ut, klär sig annorlunda eller har en annan religion.

Socialdemokratin behöver formulera ett annat svar. De måste kunna visa på genomtänkta reformer för ökad sammanhållning och mindre klyftor. Och våga genomföra en politik som faktiskt utjämnar skillnader på riktigt - även när det blåser motvind.

En viktig del är att återigen politisera de frågor som borgerligheten har fått bort från dagordningen. Och att visa på politikens möjligheter.

Ett exempel är skatterna.

Värdelöst att rika blir rikare

I Sverige beskattar vi arbete högt och kapital lågt, ofta inte alls. Det gynnar de med stora förmögenheter och egendomar på medelklassens bekostnad.

Varför pratar vi inte om detta längre?

Att de rika blir rikare är ju tämligen värdelöst för samhället och när pengar saknas i skolan och vården är naturligtvis en lösning att låta de välbeställda bidra mer.

När den franske ekonomen Thomas Piketty i boken Kapitalet i det tjugoförsta århundradet (Volante 2014) redovisade tydliga data på hur de rikaste nu ökar sin rikedom gick ett sus genom debatten.

Insikten om att medelklassen blivit permanenta förlorare borde vara politisk dynamit. Men trots att alla, från IMF:s ekonomer till Financial Times ledarsida oroar sig för ökad ojämlikhet, fortsätter utvecklingen.

Även i Sverige.

Kallare Sverige ledde till SD

Skulle SD ha varit möjliga om Fredrik Reinfeldt inte hade ökat klyftorna kraftigt samtidigt som han drog ner A-kassa och sjukförsäkring?

Hur många röster hade Jimmie Åkesson fått utan Fas 3, cancersjuka som tvingades arbeta och en urholkad välfärd?

Var det i själva verket ett kallare Sverige som ledde till rasismens parlamentariska genombrott - och inte tvärtom?

Det får vi aldrig veta. Men många av de som valde att lägga sin röst på SD drabbades hårt av högerns politik. Hopplösheten och utanförskapet växte under de borgerliga åren.

Trygga människor röstar inte på fascister

Jag tror inte ökad jämlikhet kommer att få rasismen att försvinna på kort sikt. Men jag tror inte heller att trygga människor röstar på fascister. Inte i längden.

Och så länge klyftorna består kommer rasismen inte gå att bekämpa - inte på djupet.

Enligt väderleksrapporterna ska våren äntligen komma i dag. Aftonbladets väderrubrik var: "Solig första maj – och sedan blir det ännu varmare".

Förhoppningsvis gäller det även politiken.