Andersson borde sparkat Hansson för länge sedan
När ministrar försäkrar att deras beslut att ge någon sparken inte beror på något som stått i tidningen eller visats på TV finns det alltid anledning att vara misstänksam. I allmänhet är det ju precis tvärtom.
Magdalena Anderssons besked att Skatteverkets generaldirektör och hennes tidigare chef Ingemar Hansson till sist får lämna sitt jobb kan faktiskt vara undantaget. De senaste uppgifterna om hur Hansson privat agerat ombud för sin särbo kan möjligen vara strået som knäckte kamelens rygg, men det är inte den historien som urholkat förtroendet för myndigheten.
Skvallrade för kollega
Det handlar om hur uppdrag granskning för drygt ett år sedan kunde berätta att Hansson tillsammans med Skatteverkets tidigare överdirektör Helena Dyrssen försökte varna en tidigare kollega från regeringskansliet, Frank Belfrage, för att hans skatteaffärer skulle bli offentliga. Att Skatteverkets ledning dessutom försökte mörklägga saken gjorde hela affären ännu mer pinsam.
I stället för att vara en an landets mest respekterade institutioner blev Skatteverket själva bilden för vänskapskorruption och hur en elit håller varandra om ryggen. Allt på grund av en handfull höga chefers och tidigare regeringstjänstemäns dåliga omdöme.
Nu säger Magdalena Andersson att hon hoppades att myndigheten, under den gamla ledningen, skulle kunna vinna tillbaka sitt anseende. Möjligen är också det sant, men i så fall får finansministern stå ut med att kallas lite naiv.
Borde ha reagerat
Redan den ursprungliga historien borde ha fått Andersson att handla. Så mycket mer som hon ju faktiskt själv arbetet tillsammans med Hansson.
När dessutom mörkläggningsförsöken avslöjades för en månad måste finansministern ha förstått att situationen var utom räddning.
Aftonbladets ledarsida konstaterade i alla fall att Skatteverket inte kan ha “en ledning som sitter och suddar i offentliga handlingar”. Vi skrev dessutom att Hansson borde ha skickats i väg för länge sedan.
Så blir det nu inte riktigt. Ingemar Hansson kommer att stanna på Skatteverket tills en efterträdare är utsedd, och därefter kommer han att stuvas undan på finansdepartementet. En mjuklandning måste man säga.
Ändå är kanske det viktigaste att Skatteverket nu får en ny ledning, och att arbetet med att städa upp kan börja på allvar. Det är hög tid, för Skatteverket är en viktig myndighet som svenska folket måste kunna känna förtroende för.