Återvinningskonst ska visa vilka vi egentligen är

Är en 18 meter hög stållåda vacker?

Fartygskanonen pekar ut över Karlskogas centrum

Det producerande Sverige har sin egen estetik och den har nog fler bottnar än skönhetsälskarna i Sölvesborg tror. Det är som att vi väldigt gärna vill visa upp det vi gör eller i alla fall har gjort för världen. Kanske handlar det också om att påminna oss själva om vilka vi är.

Ibland blir resultatet konstverk som på något sätt ska fånga andan på orten, som skulpturen av en nål och en skinnlapp utanför stationen i Malung. Ofta är de där symbolerna det första som möter en besökare.

Men många gånger handlar det om att ta tillvara sådant som varit med och skapat orten och välståndet. Som när man i Fagersta smyckar en rondell med en skänk som använts för att transportera smält stål eller när det första som möter en besökare i Borlänge är en skulptur skapad av gigantiska verktyg från valsverket.


Jag förstår verkligen den där idén, inte bara för att själva skalan på föremål från tung industri får tanken att svindla. Det finns också något vackert i ting som på ett eller annat sätt varit med och gjort oss till dem vi är.

På något sätt måste jag ju förklara varför ett par utslitna drev ur motorcykelns växellåda får tjäna som ljusstake hemma hos mig.

Samtidigt kan ju den där återvinningskonsten bli lite märklig. I min hemkommun Ludvika planeras just nu ett väldigt konstverk precis där riksvägarna möts. En 18 meter hög och 75 ton tung transformatorlåda med tillbehör ska placeras mellan stadshuset och brandstationen.

Lådan är ett slags överskott sedan ABB i Ludvika byggt två av världens största transformatorer och sålt dem till Kina. Tanken att låta den symbolisera kommunen och orten är inte så dum. Det är klart att Ludvika, och Sverige, ska vara stolt över att vara ledande i världen när det gäller att transportera elektrisk ström. I det producerande Sverige är globalisering inte ett ämne för seminarier, det är vardag.

Dessutom ska konstverket användas som ett slags reservlager för energi om det traditionella nätet skulle slås ut.


Men ärligt talat, är en 18 meter hög stållåda vacker? Entusiasterna talar om hur belysning och kringutrustning kommer att göra den både "mäktig" och "riktigt snygg". Själv är jag inte riktigt säker.

Priset när det gäller mindre lyckad återvinning av industriprodukter som konst tas nog ändå av en annan ort där jag bodde under några år på 1980-talet, Karlskoga. Ovanför torget pekar sedan 1986 en gigantisk fartygskanon ut över staden. Pjäsen kommer från pansarskeppet Sverige som skrotades 1960 men som från början byggdes som ett resultat av den så kallade F-båtsinsamlingen 1912.

Insamlingen kan beskrivas som beviset på svenska folkets försvarsvilja, eller som en del av den antidemokratiska högerns sista strid. Oavsett vilket blir resultatet att den som besöker Karlskoga plötsligt kan uppleva att ett 28 centimeters eldrör pekar rakt emot en.

Man måste nog vara född i Karlskoga för att tycka det är vackert.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln