Täbys moderater saknar nog viljan
I måndags rasade moderaternas starke man i den välmående Stockholmsförorten Täby, Leif Gripestam, mot kravet att alla kommuner ska ta emot flyktingar. Kommunerna ska bara tvingas om viljan verkligen saknas, skrev Gripestam i Svenska Dagbladet.
I går berättade radioprogrammet Tendens historien om Majid - som i verkligheten har ett annat namn. Han kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan 2015, och det blev just Täby kommun som fick ansvaret för att ge honom ett gott mottagande.
Placerades i Örebro
Via ett privat företag valde Täby kommun att placera Majid i ett jourhem i bostadsområdet Vivalla i Örebro. Så kan kommuner göra, men ansvaret ligger förstås kvar hos den kommun som fattat beslutet.
Enligt Tendens gjorde Täby dock inga kontroller av jourhemmet i Örebro. Hade man gjort det hade man upptäckt att det handlade om en familj med sociala problem, där det inte talades svenska och där en av sönerna tidigare varit i Syrien och misstänks för IS-kontakter.
“En katastrof” säger Majid själv.
Socialchefen i Täby - Claes Lagergren - konstaterar för sin del att kommunen har brustit och att det inte är något att vara stolt över.
Ansträngt läge
Historien om Majid är en illustration av det ansträngda läget i flyktingmottagandet under 2015. Täby var inte ensamma, många socialförvaltningar jagade desperat efter platser. Det ledde både till att lycksökare kunde bli rika och till att kontrollerna ibland brast.
Det högsta priset betalade förstås flyktingbarn som Majid.
Men kanske är berättelsen också en bild av något annat, av hur en rik kommun som Täby köper sig fri från sitt sociala ansvar.
Tror någon att förutsättningarna för ett gott mottagande är större i Vivalla än i Täby? Eller att placeringen av ensamkommande barn hjälper till att lösa de sociala problemen i området?
Hur var det Gripestan uttryckte det? “När viljan saknas”.