ÅSIKT

Könsstereotyperna är farliga för miljön

De verkar tro att alla män med tygkassar är bögar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Naina Helén Jåma/TT
Återvinning sågs som en kvinnlig miljöaktivitet.

Det var sent på kvällen, fötterna kändes som stela klossar efter en lång dag och jag såg fram emot en kopp te. Kokade vatten. Slängde ned en tepåse i muggen, lät det dra, plockade fram mjölken som gick ut för en dryg vecka sedan men luktade okej. Hällde i de sista dropparna och knycklade ihop paketet med mina trötta fingrars sista krafter.

Såg mig över axeln medan jag öppnade skåpet under diskhon. Jag var själv i lägenheten, men kunde inte låta bli att känna mig iakttagen. Så ryckte jag åt mig mjölkkartongen och mosade snabbt ned den i soppåsen.

Den vanliga påsen. Inte återvinningen.

Det går inte att leva som man lär dygnet runt. Och det är väl knappast någon dödssynd att vara lat, eller? Ibland orkar man bara inte. Miljöengagemanget kan glappa av varierande anledningar – trötthet, lathet, stress, tidspress, hopplöshet.

Men för en del är anledningarna till bristande engagemang märkligare än så. För inte länge sedan släpptes en studie från Pennsylvania State University i USA som handlade om miljön och könsroller. Psykologiforskarna Janet Swim, Ash Gillis och Kaitlynn Hamaty har undersökt hur könsnormer påverkar människors uppfattningar om olika typer av miljöengagemang.

Resultatet var rätt nedslående. Testpersonerna i studien blev oroliga av män som ägnade sig åt "kvinnliga" miljövänliga aktiviteter, och kvinnor som ägnade sig åt "manliga" sådana. De började tvivla på personernas "heterosexuella identitet" och uppgav att de helst inte skulle umgås med dem.

Man måste imponeras av patriarkatets uppfinningsrikedom. Gränsdragningarna mellan könsrollerna kan vara så otroligt märkliga. Till exempel uppfattades det som en feminin aktivitet att handla med tygpåse eller källsortera skräp. En manlig miljöaktivitet var att täta fönster. Könsneutrala engagemang var bland annat att betala räkningar på nätet och komma ihåg att stänga av AC:n.

Resultaten kanske inte helt kan överföras på det sociala samspelet i Sverige. Tygkassar har nog andra konnotationer i Pennsylvania än på Södermalm i Stockholm, till exempel. Men nog är det deppigt att gamla könsstereotyper inte bara begränsar världens medborgare i sina relationer, utan även i miljö- och klimatkampen.

Jag skäms när jag mosar ner mjölkkartongen i den vanliga soppåsen. Men det är åtminstone en nyttigare skam än den som verkar åt andra hållet, som får amerikanska män att strunta i klimatet.

Tänk att en tygpåse kan vara så farlig för självbilden.

avSusanna Kierkegaard

ARTIKELN HANDLAR OM