De danska hårda tagen tar aldrig slut
Danska valet: Socialdemokraterna knäcker Dansk folkeparti. Men priset är högt.
Invandringen är ett hot mot den sociala sammanhållningen och mot välfärdsstaten.
Det budskapet har politikern Mattias Tesfaye predikat under den danska valrörelsen. Men Tesfaye – som har en bakgrund som murare och vars far kommer från Etiopien – representerar inte Dansk folkeparti eller något annat främlingsfientligt parti. Han är Socialdemokraternas talesperson i invandringsfrågor och ett av partiets vallokomotiv inför valet i dag.
– Om det bara är extremhögern som talar om samhällsproblem så kommer folk uppfatta att det bara är extremhögern som har lösningar. Om jag var en dansk liberal eller bodde i ett anglosaxiskt land så skulle öppna gränser inte vara något problem. Men i en skandinavisk välfärdsstat måste vi ha kontrollerad invandring, säger Tesfaye i en intervju med affärstidningen Financial Times.
Har redan kontroll
Kontrollerad invandring kan man verkligen säga att Danmark har. Här bor sex miljoner människor och årligen tar man emot drygt 3 100 asylsökande. Men Socialdemokraterna vill sänka antalet ännu mer. Partiet vill att Danmark ska ta emot färre invandrare men fler kvotflyktingar. Möjligheten att söka asyl i landet ska bort, men mer pengar ska gå till UNHCR.
Utomeuropeiska invandrare ska med mycket piska och litet morot integrera. En odramtisk återgång till 1960- och 70-talets migrationspolitik, enligt Tesfaye.
Strategin bär frukt. Dansk folkeparti – som i årtionden fått dirigera dansk politik – ser ut att halveras och allting pekar på att Socialdemokraterna blir största parti i dag. Inte bara på grund av omläggningen av migrationspolitiken förstås. Undersökningar visar att folk som tidigare röstat på Dansk folkeparti nu kommer till Socialdemokraterna på grund av vård-, omsorg-, och äldrefrågor. Till och med miljö- och klimatpolitik är en viktigare fråga för dessa väljare än politik som har med flyktingar och invandrare att göra.
Socialdemokraterna har nämligen gjort en vänstergir i frågor som rör ekonomi och fördelning. Partiledaren Mette Frederiksen har kampanjat på löften om förbättrade pensioner och att folk med slitsamma arbetaryrken ska få gå i pension tidigare än tjänstemän. Lönedumpningen i låglöneyrken ska bort, kapital- och arvsskatter ska höjas, välfärden byggas ut och skola, vård och omsorg ska inte längre drivas enligt marknadslogik.
Värderingar som segrat
En del skulle hävda att den socialdemokratiska omläggning av migrationspolitiken har kortslutit frågan på ett sätt som gör att det äntligen går att diskutera annat. Verkligheten talar emot den uppfattningen.
Om Dansk folkeparti nu kollapsar så gör man det efter att partiets värderingar har segrat. Partiet har, för att tala med författaren Carsten Jensen, ”kapat mittenpolitikernas själar”. På ytterhögerkanten växer Stram kurs och Nye borgerlige med löften om stopp för alla bidrag till invandrare och ett förbud mot islam. I danska valdebatter talar Stram kurs-ledaren Rasmus Paludan om hur Danmark mest effektivt ska rensas etniskt.
Skribenten Matthias Dressler-Bredsdorff noterade i Aftonbladets kultursidor i går att Stram kurs är "en logisk slutpunkt på två årtionden av speciallagar, systematisk principlöshet och trakasserier av hela befolkningsgrupper".
Frågan är om det verkligen är slutpunkten vi sett.