Otroligt att Andersson lyckats dratta på ändan
Skattesänkningar? Har ni blivit tokiga?
Den goda nyheten är att Socialdemokraterna vann slaget.
Den dåliga att man förlorade kriget.
Jag syftar på skatterna, senaste veckans stora drama.
Hela året har Magdalena Andersson med kraft attackerat Ulf Kristerssons högerregering för klasspolitik. Det bästa argumentet för sossarna var, fram tills i söndags, den halvautomatiska justeringen uppåt av brytpunkten för statlig inkomstskatt som hade gett höginkomsttagare 1600 kronor i månaden.
Istället borde vanliga inkomsttagare få en sänkning, dundrade S.
Efter ideliga attacker meddelade i söndags Elisabeth Svantesson att regeringen böjer sig. Höjningen av brytpunkten ställs in. Skrik och tandagnisslan i moderatlägret.
Dagens industris ledarsida, som har sina nyliberala känslor utanpå, skrev att högern för sossepolitik.
Men dramat hade ännu inte nått klimax. På måndagen triumferade Elisabeth Svantesson med att regeringen istället genomför ett åttonde jobbskatteavdrag till, för 11 miljarder, betalda med den uppskjutna brytpunkten.
För första gången på många år hade Socialdemokraterna lyckats påverka verkligheten i socialdemokratisk riktning. Man hade stoppat en skattesänkning för rika.
Till och med borgerliga ministrar insåg att det varit groteskt att i rådande kris ge de högsta inkomsttagarna ett stort köttben. Slaget om brytpunkten vann Socialdemokraterna för att man hade rätt i sak.
Problemet var att S istället för att lägga sin opinionskraft på rejäla uppräkningar av statsbidragen till kommunerna och riktade insatser till utsatta hushåll, gick rakt i sin egen fälla och föreslog ”breda skattesänkningar”.
Därmed förlorade Magdalena Andersson det övertag hon just vunnit. Hon tappade problemformuleringen.
Journalisten Åke Ortmark hävdade att om man ville få ett mått på styrkebalansen mellan vänster och höger skulle man betrakta skattekvoten.
1990 var skattekvoten 49,8 procent av BNP. 2022 var den 41,8 procent. Differensen, åtta procentenheter, motsvarar ca 478 miljarder kronor. Så mycket mindre tar vi på ett år ut i skatt till välfärden än om vi behållit 1990 års skattekvot.
Summan motsvarar ungefär fyra hela försvarsbudgetar för 2024.
Noll av Sveriges problem handlar om att vi har för höga skatter. Problemen vi ser, från hålet i gatan till hålen i välfärden, beror på sänkta skatter – som dessutom fördelats orättvist.
Av detta kan Socialdemokraterna lära en läxa. Partiet har en enorm kraft när man formulerar en förnuftig politik som människor förstår. Då får man folket med sig. Då viker sig en strykrädd högermajoritet i riksdagen som ett korthus.
Nästa gång ska man bara ta rätt strid. Den handlar om välfärden.
—