Hedersförtrycketär allas problem
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Andelen flickor som förväntas vara oskulder när de gifter sig och som inte får ha ett förhållande med en jämnårig pojke: 23 procent.
Andelen flickor som ska vara oskulder när de gifter sig, som inte får vara ihop med pojkar och som inte själva får bestämma vem de ska leva med i framtiden: 16 procent.
Andelen flickor som ska vara oskulder när de gifter sig, som inte får ha pojkvän, inte får bestämma vem de ska leva med och inte får delta i vissa skolaktiviteter och bestämma över sin egen fritid: 11 procent.
Andelen flickor som stämmer in på allt ovanstående och dessutom har varit med om kontroll, kränkande behandling, hot och/eller våld: sju procent.
Stockholms universitets enkätundersökning om hedersförtryck, beställd av Stockholms stad, är alarmerande läsning. Drygt 2?000 niondeklassare i Stockholm har svarat. Resultatet visar att hedersförtrycket varken är något som kan viftas undan som ett marginellt problem eller användas som populistiskt slagträ i integrationsdebatten.
Samhället måste agera, agera nu, för att hedersförtryckta flickor ska få leva sina liv i frihet och integritet.
Stockholms universitet har även studerat ärenden där socialtjänsten bedömer att unga behöver vård utanför hemmet på grund av brister i hemförhållandena. Studien visar att hälften av de flickor som varit aktuella för ett omhändertagande, 9 av 17, hade utsatts för hedersrelaterade restriktioner och bestraffningar.
Bara i tre av de nio fallen har socialtjänsten tagit flickan på allvar och bedömt henne som trovärdig. I fyra av fallen har ”professionalism och empati
ersatts av uppgivenhet och tyckanden”,
skriver forskarna.
De ser ”en ytterst stor diskrepans mellan det antal flickor som och pojkar som socialtjänsten gör en insats för och det antal som med stor sannolikhet är i behov av att få hjälp av socialtjänsten”.
Forskarna konstaterar att socialtjänstens möten med hedersförtryckta unga präglas av stor osäkerhet. Socialtjänsten känner inte igen hedersförtryck, och verkar inte klara av att ställa krav på föräldrarna.
Hedersförtrycket är inte en fråga om ”vi” och ”dom”. Sådana stigmatiserande föreställningar leder bara till att de drabbade lämnas åt sitt öde, utan hjälp från samhället. Hedersförtrycket finns mitt ibland oss – och är vårt gemensamma problem.
”Socialtjänsten, skolan, polisen, sjukvården och rättsväsendet måste gemensamt förebygga, upptäcka, utreda, skydda och ställa till svars”, säger Ulf Kristersson, Stockholms moderata socialborgarråd.
Om det ska lyckas krävs utbildning och pengar – och en bred kamp mot diskriminering och rasism. Hedersförtryckta unga har samma rätt som alla andra att leva hela och fria liv.