Eva Nordmark måste dra i bromsen igen

Bråket i LO är politikernas fel

Svenskt Näringsliv vill ta bort kravet på att en arbetsgivare ska ha saklig grund för att sparka en anställd. Det vet vi efter gårdagens bråk mellan LO-förbunden. Det är kanske inte överraskande, men orimligt eftersom det i ett slag skulle göra svenska löntagare rättslösa.

Vad vill arbetsgivarna ha i stället? Osakliga grunder för uppsägning?

De svenska reglerna är generösa mot arbetsgivare. Det är i princip alltid tillåtet att göra sig av med personal, även om motivet skulle vara något så futtigt som att aktieägarna vill ha högre utdelning och pengarna därför inte räcker.

I lagen kallas det arbetsbrist. Det kan man tycka är märkligt, men det är i alla fall ett motiv. Utan kravet på sakliga skäl riskerar vi att öppna en avgrund av rättslöshet, godtycke och maktmissbruk.

Det är inte konstigt att några av LO:s medlemsförbund reagerar hårt när arbetsgivarna vill föra in frågan i förhandlingarna, trots att LO-ledningen bedyrar att de verkligen inte gått med på någonting.

Systemet behöver förändras

Samtidigt går det inte att blunda för att hela systemet för att skapa trygghet på arbetsmarknaden skulle behöva förändras. Problemen skiljer sig lite mellan olika branscher.

På stora delar av arbetsmarknaden, framför allt i kvinnodominerade branscher, är otrygga anställningar, hyvling av arbetstiden och ofrivillig deltid ett jätteproblem.

I andra sektorer, som den ständigt konjunkturberoende byggsektorn, har urholkningen av trygghetssystemet slagit hårt. A-kassan är i dag så dålig att den knappast fungerar som omställningsförsäkring.

I industrin upplever många att det kanske största problemet är bristen på kompetensutveckling. Den som inte får chansen att utvecklas i samma takt som det egna jobbet har all anledning att känna otrygghet.

De förhandlingar som nu pågår mellan LO, tjänstemännen i PTK och Svenskt Näringsliv skulle försöka lösa en del av de här problemen. En uppgörelse skulle dessutom sätta en gräns för politikernas klåfingrighet, tydlig uttryckt i Januariavtalets ultimatum.

Allt är inte förhandlingsbart

Man kan tycka att allt detta är starka skäl för löntagarnas organisationer att försöka göra upp med arbetsgivarna. Men det betyder inte att man kan förhandla om vad som helst, till exempel inte om kravet på saklig grund.

Om förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare nu havererar är det till stor del politikernas och Januariavtalets fel. Anställningstryggheten är ännu en av de där punkterna där regeringsförhandlarna - läs Centerpartiet - har hittat på sin egen tidsplan utan hänsyn till verkligheten.

Tidspressen kan vara ett skäl bakom bråket i LO. Osäkerheten om vad som händer ifall man inte kommer fram till en uppgörelse en annan. I båda fallen finns orsaken i politiken. Det är faktiskt pinsamt för en regering som både har en statsminister och en arbetsmarknadsminister med bakgrund i facket.

Om Eva Nordmark vill undvika att också arbetsrätten utvecklas till en politisk kris borde hon dra i nödbromsen nu. Ge parterna möjlighet att förhandla i en takt som fungerar. Om det kan leda till tryggare villkor i arbetslivets verklighet vore det utmärkt.

Om inte får arbetet mot otrygga anställningar, urholkade trygghetssystem och bristen på kompetensutveckling fortsätta på något annat sätt.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.