Ebba Buschs psykbryt piggade upp i mörkret
Måste erkänna att den här regeringen har något
Det har bara regnat ett par dagar men jag tänker redan på greve Dracula, trots att det inte är dags än.
Varje år i oktober läser jag om boken av Bram Stoker. Som så många andra skräckklassiker är den inte särskilt läskig, snarare rolig. En stackars engelsman på besök i slottet i Transsylvanien drivs gradvis in i vanvettet. Till slut ser han greven klättra nedför en vertikal stenvägg iklädd hans kläder och tappar det helt.
Det finns ingen självklar brygga från vampyrer till vår regering, utom kanske att Ulf Kristersson ser rätt ung ut för sin ålder. Men något pågår i Rosenbad. Och precis som händelserna på slottet uppe i de transsylvanska bergen är det både skräckinjagande och underhållande på en gång.
Men jag känner precis som Ebba Busch. Bara lös det
De vann valet, man trodde att det skulle bli ren och skär plåga i fyra år och det blir det förmodligen.
Men det har något också, galenskapen piggar upp i mörkret.
Som när Ebba Busch en tisdagskväll kommer på att hon ska ha hit ”kurdiska räven”. Turkiet ska ge hit honom, annars drar vi in biståndet, säger hon i en intervju med Aftonbladet. Det vittnar om ett sådant totalt psykbryt, det är klart att man inte kan hota med att dra in 80 miljoner kronor till ett helt land baserat på att de lämnar ut en av sina egna medborgare.
Men jag känner precis som Ebba Busch. Bara lös det. De har hittat en död 13-åring i Haninge, skjuten. Jag vill också ha hit kurdiska räven, det är skönt att någon säger det rakt ut.
Den senaste veckan har ministrarna nästan framstått som mindre inkompetenta än vanligt. Dubbel negation, jag vet, men det är så långt jag kan sträcka mig – att kalla dem ”mer kompetenta” hade varit att gå över gränsen.
Johan Pehrson satsade på yrkesutbildningar. Mats Persson gav folkhögskolorna mer resurser. Pål Jonson höjde anslagen till Försvarsmakten. Regeringen ska till och med få ungdomar att sluta upp med ”så kallad boffning”.
Jag är medveten om att det ingår i min yrkesbeskrivning att ta reda på vad som är förskräckligt med allt detta, men jag orkar inte.
Det blir mörkare ute, för första gången på länge tänds gatlyktorna när jag är ute och går. Allt är så bråttom nu. Dagen blir natt innan man hunnit gå ut, gröna äpplen blir till rutten gegga på den blöta gräsmattan innan man plockat upp dem.
I ”Dracula” noterar den artiga engelsmannen att vampyrgreven verkar få rosigare kinder för var dag som går. Han själv blir bara mer hålögd, hyn papperstunn. Det är förstås ingen slump, Dracula suger ut livet ur honom, några droppar varje dag.
Kanske är det inbillning, kanske en ren tillfällighet. Men regeringen har inte varit riktigt lika inkompetent den senaste veckan.
Själv blir jag bara tröttare.