Riksbanken behöver absolut inte fler hökar

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-24

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kristina Persson har fått rätt med tiden.

På valborgsmässoafton slutar vice riksbankschef Kristina Persson på Riksbanken. Hon vill inte fortsätta.

Därmed har två kvinnor på kort tid lämnat Riksbankens ledning. Vice riksbankschef Eva Srejber gick nyligen i förtid.

I en intervju i Dagens Nyheter (20/4) berättar Persson om de tuffa åren på banken då hon ensam drev linjen om lägre ränta.

– Jag låg före de andra i direktionen med att se behovet av lägre ränta. Det var inte så lätt att ensam reservera sig mot en del av räntebesluten, men i efterhand kan jag ångra att jag inte vågade gå snabbare fram, säger hon i intervjun.

Verkligheten har givit henne rätt, liksom en utvärdering av fristående internationella ekonomer och Riksbankens eget erkännande.

En annan vice riksbankschef, Svante Öberg, verkar inte ha samma problem med att ensam ”gå före”. Men han vill förstås höja räntan.

Vid Riksbankens möte den 29 mars reserverade sig Öberg mot kollegornas beslut att hålla styrräntan oförändrad. Han ansåg att den borde ha höjts med 0,25 procentenheter.

I ett tal nyligen radade Öberg upp tre skäl: Att den ekonomiska utvecklingen internationellt och i Sverige är mycket stark. Att den är starkare än Riksbanken tidigare bedömt och att avtalsförhandlingarna ser ut att landa i högre löneökningar än beräknat. Det märkliga är att i alla tre fallen landar Öberg i att det är just löneökningarna som är orsak till att Riksbanken bör höja styrräntan.

Slutsatsen förvånar inte. Svante Öberg har alltid under sin långa karriär varit en ”lönehök”. Under tiden som statssekreterare i finansdepartementet, och som chef för Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån, ropade han ofta ”vargen kommer” och varnade för höga löneökningar. Jag kan inte minnas att han någonsin ansett löneökningarna låga.

Öbergs uppfattning må ha formats av den tid när både löneavtal och inflation mättes i tvåsiffriga tal. Sedan dess har som bekant båda bromsats ner högst rejält. Hos Svante Öberg tycks det dock inte ha gjort större intryck. Han fortsätter att ropa ”vargen kommer” och misstro realism och samhällsansvar hos fack och arbetsgivare. Att de högsta löneökningarna hittills gått till särskilda kvinnolönesatsningar, grupper med särdeles låga löner, tycks helt ha undgått vice riksbankschefen.

Riksbanken har fått hård kritik för att inte begripa just arbetsmarknaden och därför landat i en felaktig penningpolitik och alltför höga räntor under 2000-talet. Riksbanksfullmäktige måste nu hitta två nya kvinnor till Riksbankens direktion, med den bredd och samhällsanalytiska förmåga som krävs och samma integritet som Kristina Persson visade. Det är inte fler vare sig räntehökar eller lönehökar som behövs i Riksbanken, snarare kvinnor med kunskap om arbetsmarknaden.

Lena Askling

Följ ämnen i artikeln