LSS är Löfvens ”försvarsfråga”
I valet 2014 fick Moderaterna förödande kritik för nedskärningarna i försvaret. Kritikerna hade rätt. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg hade under åtta års tid minskat försvarsmaktens förmåga ner till ett ”enveckasförsvar”, stoppat en lång rad inköp av viktig materiel och avskaffat värnplikten. Men kritikerna berättade inte hela sanningen.
Den som följt debatten, och kunde läsa en budget, visste mycket väl att politikerna oavsett regering varit ganska överens om inriktningen. ”Den eviga freden” var en gemensam vanföreställning.
För Stefan Löfven är situationen liknande när det kommer till Lagen om stöd och service till funktionshindrade, LSS. Den samlade borgerligheten går nu på offensiv och kräver huvuden på fat eftersom barn som borde få stöd inte får det. Ett antal domar har successivt inskränkt vilka som är berättigade till assistans samtidigt som regeringen gav Försäkringskassan i uppdrag att stoppa ökningen i antal timmar assistans som beviljades. Även denna kritik är i huvudsak rätt, men vad de borgerliga partierna glömmer att berätta är att den första domen kom redan 2010 och den andra 2012 alltså under förra regeringen. Inte heller Alliansen gjorde något åt situationen, själva lagstiftningen är fortfarande inte ändrad.
Men minnet i politiken är kort.
Fel minister
En annan likhet mellan Reinfeldts försvarsfråga och Löfvens LSS är att dessa frågor i praktiken avgjorts på Finansdepartementet snarare än av berörd fackminister. Och svaga ministrar på Försvarsdepartementet eller Socialdepartementet är att bädda för en katastrof.
Stefan Löfven tillsatte efter valet Åsa Regner som minister för bland annat LSS. Hon lyckades på kort tid reta upp alla som kan något om funktionshinderfrågor och var genuint ointresserad av dialog med funktionshinderrörelsen. Hon fick till slut avgå men då var skadan redan skedd.
Redan 2010, när den första domen som inskränkte LSS kom, borde den dåvarande regeringen ha vidtagit åtgärder. Vid varje ny dom borde larmklockorna ha ringt. Det var ett misstag att utse Åsa Regner till ansvarig minister. Det var ett misstag att ge Försäkringskassan uppdraget att bryta utvecklingen av antal timmar. Det var ett misstag att generaldirektör Ann-Marie Begler så länge fick ta i med hårdhandskarna mot bland annat funktionshindrade. Hon borde ha sparkats långt tidigare.
Politiskt ansvar
Ansvaret för allt detta är politiskt, varken finansminister Anders Borg (M), socialminister Göran Hägglund (KD), finansminister Magdalena Andersson (S) och Åsa Regner (S) tog frågan på tillräckligt stort allvar.
Aftonbladets ledarsida har i många år opinionsbildat med målet att de ursprungliga intentionerna i LSS ska återupprättas. Än så länge har inget parti presenterat en trovärdig plan för hur detta ska kunna ske, tvärtom har skiftande regeringar i första hand sett stora problem med att kostnaderna för stödet till funktionshindrade ökar.
Kanske det kommer att ändras nu. Moderaternas liksom Socialdemokraternas försvarspolitik ändrades efter att det blev valfrågor 2014. Båda partierna hade underskattat både det säkerhetspolitiska läget och väljarnas engagemang. Sedan valet har försvaret rustats upp.
Förhoppningsvis kommer vi att se något liknande med LSS.