Näthat är en fara för vår demokrati

En ny rapport visar att 20 procent av det som skrivs om våra kommunpolitiker på nätet är hat och hot.

Vanligast är luder. Efter det kommer batikhäxa, stolpskott, madrass och ynkekärring. Våra kommunpolitiker får stå ut med en hel del öknamn, konstateras det i rapporten från SKL, Sveriges kommuner och landsting, som släpptes i dag. Den visar att var femte inlägg som skrivs på nätet om förtroendevalda i svenska kommuner är rent näthat.

Politikerförakt är inget nytt. Under åttiotalet började begreppet bli vedertaget. Med det sattes ett finger på hur nyttig kritik av politiker kan övergå i avsky.

Näthat är nyare. Göran Persson (S) blev inte kallad batikhäxa en halv minut efter varje utspel som kommunalråd på 80-talet i Katrineholm. Ingen tyckte att Carl Cederschiöld (M) i Stockholm var ett luder när han var finansborgarråd på nittiotalet. På nätet finns inte de sociala normer som tidigare fått folk att tygla sig.

Politikerhatet i dag är snabbare, starkare och mer överväldigande. Så fort kommunpolitikerna uttalar sig i frågor översvämmas kommentarfälten i tidningar och på nätforum, konstaterar forskarna. Hatet är en del av arbetsmiljön.

Ett demokratiskt problem

Näthatet får också stora konsekvenser för demokratin. Politiker tvingas göra sig mindre kontaktbara, och färre vill engagera sig lokalt eller stanna kvar i politiken någon längre tid.

Förtroendevalda vill och måste prata med sina väljare, men det blir svårt när de samtidigt försöker värja sig från att bli översköljda av hot och hat. En rädd kommunpolitiker blir sannolikt inte lika tillgänglig.

Dessutom blir det svårt att rekrytera nya kommunpolitiker till ett jobb där hot, hat och trakasserier är en del av arbetsbeskrivningen. Ingen vill jobba som slagpåse.

Ställ hatarna till svars

Om ansvaret för nätkommentarerna var tydligare skulle de troligtvis bli färre. Hade de stora hatsajterna haft en ansvarig utgivare med juridiskt ansvar för innehållet på sidan skulle de kunna ställas till svars.

Regeringen föreslog i höstas en ändring av grundlagen och nya brottsrubriceringar för att kunna fånga upp näthatet. En del av de nya lagarna har börjat gälla.

Trots det läggs nästan alla anmälningar ner, och hårdare dataskyddslagar från EU gör det svårt för polisen att få tag i näthatarnas IP-adresser.

Att ta tag i näthatet på allvar måste vara en politisk prioritering. Det är i grunden en fråga om att värna demokratin. Vem vill annars bli politiker i framtiden?

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.