Nu ska folkpartiet vara nöjt och glatt
Jan Björklund väljs till folkpartiledare under stående ovationer, busvisslingar och jubel. Ett datoranimerat fyrverkeri sätter igång redan innan valberedningens ordförande har förklarat varför Björklund borde väljas:
”Han är en av alliansens mest framgångsrika politiker.”
Björklund deklarerar att han tänker ta till sig kritiken om toppstyrning. Ett nytt partiråd ska stärka partidemokratin.
”Ledarskap handlar om att både lyssna och leda. Det gäller att inte bli en vindflöjel för opinionen. Att inte tappa sin markkontakt och förankring”, säger Björklund.
Mer självkritik än så kräver inte landsmötet av partiledningen. Glöm det usla valresultatet, glöm spionskandalen och partikulturen som gjorde den möjlig. Nu ska vi vara glada, allihop!
Fredagsmorgonen inleds med en låt ur Djungelboken: ”Var nöjd med allt som livet ger, med allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer sorger och besvär.”
Därefter äntrar Lars Leijonborg talarstolen för att ta adjö. Han har tvingats bort från partiledarposten. Talet är tillkämpat positivt.
”Jag ägnar mig åt att analysera hur bra vi är och hur bra vi har varit”, utbrister Leijonborg.
Tala inte om det onda, så finns det inte.
Folkpartiets granskningsutskott försöker lägga band på hurtigheten. I sin rapport till landsmötet kritiserar de toppstyrningen. Taktik har gått före ideologi. Den politiska paketeringen har varit viktigare än det politiska budskapet.
”Vi måste utveckla förmågan att lyssna på varandra”, säger granskningsutskottets ordförande Anders Bjurström.
Birgitta Rydberg, landstingsråd i Stockholm, instämmer i kritiken. Folkpartiet har lidit av snabba utspel som medlemmarna inte har hängt med på. Partiet har tappat trovärdighet i socialpolitiken och äldrepolitiken.
”Vårt engagemang för människor som har svårt att höras måste bli tydligare”, säger Rydberg.
Riksdagsledamoten Carl B Hamilton viftar bort kritiken. Han säger att partiet måste ”sluta idissla intrångsskandalen”. Ansvar har ju redan utkrävts. Inte heller toppstyrningen är något att fästa sig vid: ”Alla partier i alla demokratier har detta problem. Under Bengt Westerberg var vi mer toppstyrda.”
Efter knappa 20 minuter är debatten om granskningsutskottets rapport över.
När journalisterna minglar med partiledningen säger partisekreteraren Erik Ullenhag att ”folk känner” som Carl B Hamilton. Ombud på landsmötet ifrågasätter granskningsutskottets roll. De kommer fel, för långt efteråt, med sin kritik, hävdar Ullenhag.
Toppstyrningen var möjligen ett problem för ett halvår sedan. Inte nu längre. Nu ska folkpartiet vara nöjt och glatt.