Förnyelsen kräver ett starkare parti
Under några intensiva veckor har de socialdemokratiska föreningarna diskuterat ny partiledare. Valberedningen inbjöd alla medlemmar att ha synpunkter på det kommande ledarskapet. Det har satt fart på organisationen.
Socialdemokratin är fortfarande ett folkrörelseparti. De engagerade medlemmarna och lokalföreningarna är en stor tillgång, som tyvärr inte använts tillräckligt de senaste åren. Centralt planerade utspel är nödvändiga i en medialiserad demokrati, men medlemmarna måste ha fungerande vägar att påverka politikens innehåll. Där har det brustit. Bättre känselspröt i den lokala verkligheten hade kunnat ge fler väljare i Göran Perssons sista val.
Valet av ledare hör samman med hur partiet fungerar i stort. Blir det ett öppet, lyssnande ledarskap, ett lagarbete med en större roll för det verkställande utskottet och partistyrelsen? Eller får socialdemokratin ännu en dominerande ordförande som formar politiken tillsammans med några få förtrogna?
Att vara i opposition väcker också liv i den gamla frågan om relationen mellan riksdagsgrupp och parti. Flera tidigare statssekreterare har rekryterats till kansliet i riksdagen. De har stor kompetens, samtidigt som andra tvingas lämna plats.
Om arbetet i riksdagsgruppen blir för snävt finns risken att det inte blir en tillräcklig omprövning av den politik som ledde till valnederlaget. Socialdemokratin måste lära av erfarenheterna på lokal nivå. Riksdagsgruppens ledning måste vara lyhörd för enskilda ledamöters synpunkter.
Framför allt behöver partiets egen organisation stärkas och förnyas. Under tiden i Rosenbad har partikansliet på Sveavägen 68 spelat för liten roll. Partisekreteraren har alltför ofta reducerats till den som får verkställa vad en statsminister bestämt.
En ny partiledare måste bidra till ett annat sätt att arbeta. Riksdagsgruppen är viktig, men det strategiska, långsiktiga tänkandet måste i större utsträckning ske i partiorganisationen. Ett breddat ledarskap med en eller flera vice ordförande är en god förutsättning om personerna drar åt samma håll.
I det ledarskapet behövs också en ny partisekreterare. Efter det sämsta valresultatet sedan 1928 är det orimligt att Marita Ulvskog sitter kvar. Hennes efterträdare måste bygga en starkare, mer självständig partiorganisation som är lyhörd för lokala föreningar, arbetare-kommuner och partidistrikt.
Opinionsmätningar och fokusgrupper i all ära, men de kan inte ersätta tiotusentals medlemmar med alla deras erfarenheter och kloka förslag. Ska socialdemokratin återerövra makten år 2010 måste lyhördheten för vardagssamtalen vara större i partiets ledning. Då är det inte bara namnet på partiledaren som är viktigt, utan också en bredare förnyelse av sättet att arbeta.