Viktig SSU-analys i skuggan av ledarkrisen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I årets val brast vi i samhällskritiken och förlorade valet?...?Vi måste ta förlusten på allvar, inte skylla den på Göran Persson eller borgerliga medier?... Att vara i opposition är inte socialdemokratins största utmaning?–? den ligger i att våga ompröva den egna politiken.”
I skuggan av sin ledarkris har SSU levererat en intressant analys av valförlusten. Det känns befriande att SSU:arna talar klarspråk i ansvarsfrågan, att det inte går att bara skylla på Göran Persson: ”Vi har de ledare vi enhälligt valt och förtjänar”, säger SSU. Så är det ju.
Socialdemokraterna accepterade att ekonomismen fick ta över politiken. Politiken styrdes stenhårt från finansdepartementet där den perssonska ekonomiska politiken från nittiotalskrisen fullföljdes. Med Göran Persson som ledare balanserade statsministern och finansministern inte längre varandra.
Politiken har varit framgångsrik för landet, för statsfinanserna, tillväxten och reallönerna. Men den har varit förödande för den fulla sysselsättningen och för att den tappade bort förankringen i människors vardagsvillkor.
Socialdemokratin måste alltid stå i opposition till bristerna i samhället. Viljan till förändring och lösningar på problem och orättvisor är socialdemokratins drivkraft och uppgift. Inte att förvalta samhället och makten.
I stället för att se utanförskapet fokuserade s-regeringen på de ekonomiska frågorna: hyggliga bidrag i stället för arbete, låga avgifter i stället för mänskliga resurser, anständiga ersättningar i socialförsäkringarna, billigare dagis, pengar på fickan snarare än delaktighet och kvalitet.
Regeringen ville inte se de mänskliga konsekvenserna av arbetslösheten och det stora utanförskapet. Att 1,5 miljoner svenskar ställdes utanför arbetets värde och glädje och sociala gemenskap. Det var samma blindhet som drabbade partiet på 1960-talet då s-regeringen var blind för de växande inkomstklyftorna som till sist briserade i låginkomstutredningen. Eller 70-talets usla förhållanden för arbetarklassen med stora arbetsmiljöproblem och brist på inflytande. Också nu saknades viljan att se och ompröva politiken hos s-ledningen.
I stället var det högern som såg utanförskapet. Fredrik Reinfeldt som artikulerade det och hela valrörelsen som satte problemet i fokus.
Nu måste socialdemokratin sätta samhällskritiken i fokus i partiarbetet och inleda förnyelsen. Gamla system och strukturer behöver prövas och omprövas. Det gäller arbetslivets förnyelse, socialförsäkringarnas finansiering, kvinnors lönediskriminering, varför jämställdheten gör halt vid föräldraförsäkringen, liksom att svenskar med annan etnisk bakgrund diskrimineras.
Så många framtidsfrågor väntar som inte kan lösas enbart med ekonomisk tillväxt och finanspolitik. Den stora utmaningen för socialdemokratin är som SSU skriver, inte att vara i opposition utan att förnya socialdemokratins politik.