Inför feministisk vabruari för sköterskor och skolor!
Snor, lunginflammation, steptokocker, förkylning, hosta, feber då och då – ja det vanliga.
Vabruari började redan i januari i år, bortåt hälften av årets dagar har jag stannat hemma från jobbet i den sammanhängande smittoröran av egen och ungars sjukdom.
Det sjuka i det sjuka: Inte en enda krona har jag tagit från Försäkringskassan i form av vård av sjukt barn (vab), eller sjuklön från arbetsgivaren.
Det är en privilegierad tillvaro jag delar med några kollegor och många andra tjänstemän. Så länge inget allvarligt inträffat går det att jobba hemifrån. Ekonomiskt bra för mig, företaget och försäkringskassan.
Möjligen är det dåligt för den vikarie som aldrig fick jobba medan jag vabbade eller sjukskrev mig på riktigt men vanligtvis fungerar det ändå inte så i det moderna kvartalskapitalistiska arbetslivet: Är en person sjuk tvingas kollegorna istället jobba hårdare för att täcka upp.
Kollegan Somar al Naher påminde i ledarkrönikan ”Förskollärare straffas för våra snoriga barn” om vilken extrem orättvisa karensdagen, som infödes i ekonomiska kristider på 90-talet, innebär.
Att vi kontorsarbetare är gynnade är inte problemet.
Problemet är att det är genomrutten klasspolitik. Karensdagen slår med laserskarp precision mot samhällets underbetalda stöttepelare, nästan bara kvinnor, som mest av alla utsätts för smittor.
Med en dagslön mindre i lönekuvertet innan 80 procent av lönen börjar utbetalas, är det givet att förkylda pedagoger, lärare eller sjuksköterskor sliter vidare med våra snoriga barn eller patienter trots att de egentligen borde få vila.
”Jobba hemifrån” funkar bara för dem som egentligen har råd att vara sjuka. Det är den ständiga ironin i klassorättvisor.
Slopad karensdag diskuteras då och då i riksdagen, särskilt Vänsterpartiet brinner men även Sverigedemokraterna vill ha en begränsad variant. Varje gång havererar de borgerliga partierna eftersom de räknar med latoxeri och Socialdemokraterna säger ingenting. Sedan slutar allt i en löjlig gränsdragningsdiskussion – men advokater och brandmän då? – och därpå fortsätter den ekonomiska misshandeln av underbetalda kvinnor år efter år.
Vad är det för patetisk form av feminism?
Att sossarna inte kämpar högljutt för slopad karensdag för åtminstone särskilt utsatta yrkesgrupper kan bara bero på att finansminister Magdalena Andersson får ångest vid blotta tanken på vad näringslivet och kommuner- och landsting kommer kräva i ersättning från staten om reglerna som gällde till 1993 återinförs.
Men om inte arbetarpartiet Socialdemokraterna vill använda skattemedel för att bekämpa klassorättvisor – vilka ska då göra det?
Vänsterpartiet är för litet och SD lovar allt till alla utan finansiering och har dessutom sedan några år anslutit sig till övriga högerpartiers välfärdskapitalism.
Det här är en typisk sossegrej som sossarna tappat. Stefan Löfven, statsministern: Lansera en feministisk vabruari-lag som gäller året runt.
Du håller ju med om att det är orimligt orättvist att såna som jag så enkelt kan välja hur sjuk jag vill vara, medan genierna som tar hand om våra ungar inte kan det.