Vart tog feministisk snöröjning vägen?
Snökaoset är ovärdigt Sverige som land
Kartan på SMHI:s hemsida lyser ilsket gul. Kulingvindar runt nästan hela kusten. Snö i kombination med hårda vindar runt Stockholm och i stora delar av Svealand.
På sina håll ska ovädret avslutas med regn.
Egentligen behövs vi inte titta på kartorna från Norrköping. En blick ut genom fönstret räcker. Snö som vräker ner, regn som faller på kalla vägbanor. I till exempel Stockholm ligger förra veckans snöfall dessutom kvar på trottoarer och cykelbanor, nertrampad till is.
Ingen feministisk snöröjning
Den feministiska snöröjning som skulle prioritera barn, gamla och alla som inte kör en tjänstebil har uppenbarligen kommit av sig. Nattens regn kan göra huvudstaden till en skridskobana och akutmottagningarna till en krigszon.
Det här skulle kunna bli en text om att stockholmare/göteborgare/skåningar inte kan ploga eller köra bil på vintern. Hur svårt kan det vara?
Det temat är populärt, i alla fall norr om Uppsala.
Det skulle också kunna bli en text om klimatförändringar och att vi måste räkna med allt mer extremväder.
Storstaden är en mardröm
Det kommer inte att bli någondera. Vad man än kan tro i Hälsingland eller Norrbotten måste snöröjning i en storstad vara en mardröm.
Det står bilar parkerade och det rör sig människor nästan dygnet runt. Som om inte det vore nog, snön måste transporteras bort. I staden finns ingen dikeskant där snön kan tippas ner.
I Sverige kan inte heller snö på vintern beskrivas som extremväder. Visst, det är ett oväder vi upplever men vi befinner oss också i den subarktiska zonen. Det är meningen att det ska snöa på vintern.
Snöstormen som träffade Gävle i december 1998 var extrem. Novemberstormen i Göteborg 1995 också. Men det som pågår nu. Knappast.
Klimatförändringarna kommer att innebära mycket mer extremt väder. Fler stormar, mer nederbörd och mer torka. Men det vi ser just idag ligger inom ramen för vad det svenska samhället måste vara redo för.
Resurser och prioriteringar
Uppenbarligen är vi inte det. Det är svårt att röja snö i en storstad, men det är inte omöjligt. Det går att bekämpa halka, till och med när vädret är emot oss. Det handlar om resurser och prioriteringar. Och om beredskap.
Det går att säkra elnät och kommunikationer. Men det handlar åter om att ha planer som inte förutsätter att vädret alltid är vackert.
Och det går att ha en sjukvård som inte drabbas av kaos när människor trots allt halkar omkull.
SMHI:s flitiga och färgglada varningar är ett försök att göra var och en av oss förberedda på problem vi har framför oss. Att få oss att plocka fram broddar och att parkera bilen.
Till politiker och tjänstemän som ansvarar för samhällsberedskapen kan vi redan nu utfärda en gul varning inför nästa vinter. Det kommer att snöa då också.