Högerpopulisterna utmanar vänstern
2 JANUARI 2009. Jag besöker Oslo en kall dag i december. I Stortinget är det biståndsdebatt. Fremskrittspartiets Morten Høglund säger att en ”överdriven biståndspolitik inte tar Afrika ur fattigdom”. Han ifrågasätter bistånd till Palestina där ”Fatahkontrollerad media visar hatpropaganda”. Israel har ännu inte börjat sina besinningslösa bombningar av Gaza.
Fremskrittspartiet vill avveckla allt bistånd över skattesedeln. Det ska vara frivilligt att ge bistånd till fattiga länder.
I somras var fremskrittspartiet Norges största parti. Högerpopulisterna hade över 30 procent av väljarna, visade opinionsundersökningar. Norges nya arbetarparti hette FRP. I takt med finanskrisen har opinionen vänt. Socialdemokraterna, arbeiderpartiet, är störst igen. Folk vill ha trygghet, inte risk, förklarar politiska bedömare.
Jag träffar Martin Kolberg, arbeiderpartiets partisekreterare. Han utser FRP till huvudmotståndare i valet nästa år.
”Vårt stora misstag är att vi inte gjorde upp med FRP redan för 25 år sedan. De är mörkblå, men de lyckas ändå kanalisera samhällskritik från vänster som arbeiderpartiet borde förstått”, säger han.
”Invandrare – nästan som råttor”
FRP gömmer sin nyliberala syn på skatter och välfärd – marknaden ska få fritt spelrum – bakom klassisk högerpopulistisk främlingsfientlighet och nationalism.
Partiledarna, först grundaren Carl I Hagen, sedan Siv Jensen, nöjer sig ofta med att säga saker som: ”Ett samhälle utan etniska minoriteter är ett samhälle i harmoni.”
Men fremskrittspartisterna skräder inte alltid orden. Hagen har sagt att invandringen innebär extra utgifter, eftersom norrmän kan bli sjuka av att ha många utlänningar i närheten.
”Olagliga och kriminella invandrare strömmar in obegränsat, nästan som råttor”, sa en lokal partiföreträdare.
Kvinnokamp är inget för det reaktionära FRP. Partiet vill stoppa pengarna till förskolor, upphäva jämställdhetslagen och återinföra sambeskattning.
Magnus E Marsdal har skrivit boken ”FRP-koden”, översatt till svenska under titeln ”Högerpopulismen dissekerad”. Boken undersöker hur fremskrittspartiet lyckats bli Norges nya arbetarparti genom att låtsas lyssna på vanligt folk.
Marsdal kritiserar socialdemokratiska ledare som drömmer om en klasslös politik bortom höger och vänster, Blairs berömda tredje väg. Väljare ur arbetarklassen känner inte igen sig.
”Om inte vänstern formulerar socialistiska analyser av samhällets växande klyftor och vanliga människors vanmakt, står den radikala högern redo med rasistiska analyser”, säger Marsdal.
Pratar så att folk förstår
Högerpopulisterna har ingen folklig politik, men presenterar sig i folkliga former. De är alltid redo att lyssna och pratar så att folk förstår.
”När den socialdemokratiska eliten demobiliserar de traditionella konfliktlinjerna inom ekonomisk politik, blir många väljare förvirrade. Man röstar på killen med den stora amerikanska bilen och den stora käften, utan att se den stora skattepresent till de rika han bär i bakfickan.”
Marsdal varnar för att avfärda högerpopulisternas väljare som korkade. Högerpopulisterna ska avslöjas och kritiseras, men deras väljare måste tas på allvar.
”Om besvikna socialdemokrater i arbetarklassen går till högerpopulisterna är det självklart inte bra, men drivkraften i deras besvikelse kan innehålla mycket bra. Vad man måste göra, som vänsterintellektuell, är att kliva ner från sin höga häst och tala med dessa människor.”
Mer vänsterpolitik, inte mindre
I höstas skärpte den rödgröna regeringen Norges asylpolitik. Sosialistisk venstreparti reserverade sig mot flera av åtgärderna, som de menar strider mot FN-rekommendationer och förvärrar situationen för flyktingbarn.
Regeringen vill sätta stopp för en kraftigt ökande flyktingström till Norge. De flesta asylsökande får ändå inte stanna. Den nya asylpolitiken är även menad att hejda FRP, tror Marsdal.
”Åtstramningen är ett exempel på hur socialdemokratin tidvis försöker möta FRP med att gå åt höger i värdefrågor. Ett uppenbart problem med denna strategi, bortsett från att den ger en mindre human politik, är att FRP alltid kan svara med att ta ännu ett steg åt höger”, säger han.
Högerpopulistiska partiers största vinst är att de lyckas flytta hela den politiska kartan åt sitt håll. Vi har sett det i Danmark. Vi ser det i moderaternas ”svenskkontrakt”.
Utmaningen för den europeiska vänstern är att möta högerpopulisterna med mer vänsterpolitik, både i värderingsfrågor och i ekonomisk politik. En socialdemokrati som ska vinna över högerpopulisterna behöver stort självförtroende.