Det ska fan vara en grön minister
Det är inte lätt att vara miljöpartist i en socialdemokratisk regering. På bara ett halvår har de gröna förlorat i princip alla sina hjärtefrågor.
Det som började så bra. Miljöpartiet fick så många platser i regeringen att till och med Göran Persson tyckte att Stefan Löfven var för snäll. De sex gröna ministrarna duttades dock ut på olika departement. Miljö, utbildning, finans, utrikes, näring och kultur, nästan överallt fick de sitta tillsammans med socialdemokratiska ministrar.
Nermalda
Miljöpartisterna fick överrockar helt enkelt och ingenstans där de kunde briljera. Sedan har det gått fort. Den socialdemokratiska regeringsapparaten har effektivt malt ner de gröna frågorna en efter en.
Nu har det gått så långt att Grön ungdom i helgen beslutade att ta fram ett eget politiskt program. De tycker att moderpartiet har svikit och i gårdagens Agenda stämde fler partimedlemmar in i kritiken.
Det handlar om stora symbolfrågor som Förbifart Stockholm. Många trodde nog att Miljöpartiet skulle vara garanten för satsningar på kollektivtrafik, men strax efter valet stod det klart att det i stället blir motorvägen som prioriteras. Miljöpartiet vek snabbt ner sig.
Svikna löften
Före valet stod Gustav Fridolin på lärarnas sida, men härom veckan gick han emot en enig lärarkår när han accepterade betyg i fjärde klass.
De svikna löftena radar upp sig. Inga svenska klimatmål, ingen nedläggning av Bromma, ingen nedläggning av kärnkraften. Fredrik Reinfeldt var schysstare mot sina Allianskamrater. Han lät till exempel Kristdemokraterna driva igenom vårdnadsbidraget. Jan Björklund fick härja i skolan medan Maud Olofsson introducerade Rut.
Men vilket blir Miljöpartiets eftermäle?
Borde lysa
Egentligen återstår det bara en fråga och det är vapenexporten till Saudiarabien. Miljöpartiet vill inte sälja vapen till en diktaturstat och det borde Stefan Löfven lyssna på, inte bara för att tillfredsställa gröna ministrar.
Regeringen är ett kollektiv där de gröna frågorna borde lysa upp här och där i betongen. Kanske behöver Stefan Löfven en socialdemokratisk Per Schlingmann? Någon som samordnar bilden av regeringen så att Socialdemokraterna varken framstår som översittare eller miljöpartisterna som förlorare.
Ja, frågan är egentligen vilket som är värst?