Allians viktig för ny-ny vänster
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-09-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det var i Lund, på Kulturen och det var 60-tal. Göran Therborn, sociologistuderande, samlade en liten skara för att föreläsa om den nya vänster som närdes av Perry Andersons New left Review. Ur våra samtal skapade Therborn och några medarbetare boken "En ny vänster". Mellan Lenin och Per Albin - en tredje väg långt innan uttrycket blivit oanvändbart.
Frihetlig socialism kallades det, Therborn kom från syndikalisterna. Boken begravdes, tyvärr, med tiden i drivor av revolutionsfraser och skymdes av självupptagen sekterism.
Therborn är sedan länge professor och håller sig ännu till New left Review. I senaste numret skisserar han vänsterns möjliga väg in i de 21:a århundradet. Den gamla arbetarklassen, så avgörande för demokrati och social rättvisa, har upphört att existera.
Klasskonflikterna, så extremt tydliga i det globala perspektivet, har glidit över i nya motsättningar, där uppror står mot anpassning och individualism mot kollektivism. Social modernisering kallas det.
En ny sorts rebellisk kollektivism gestaltas av tredje världens urinnevånare, delvis också av globala feministnät. Protester uttrycks också i mer individuella kategorier, av homosexuella, miljöaktivister, etniska grupper, antiglobaliseringsrörelser och marginaliserade av olika slag.
Även om dessa många kamper blir framgångsrika, så förändras inte världen, resonerar Therborn. För det krävs att de nya sociala rörelserna allieras med en vänster med mer universella idéer. Konflikterna dem emellan finns: ekologins krav kan stå mot behovet av tillväxt. Identitetspolitik kan kollidera med jämlikhetsidén.
Mänskliga rättigheter, som till dels riskerar bli en handelsvara, måste också rymma avgörande globala rättvisekrav och sociala rättigheter, annars ligger hyckleriet nära, skriver Therborn.
Therborns prognos är en aning dyster. Han ser ingen global vänster som är beredd att diskutera relationerna mellan traditionell vänster och de nya upproren.
Paradoxalt nog doftar Therborns text av optimism. Politiken har fortfarande stark makt. Den offentliga delen av ekonomin växer. Välfärdsstaten, tillsammans med den sydostasiatiska modellen, är fortfarande framgångsrik.
Trots kasino-ekonomin så kan en stat eller en grupp stater genomföra sina politiska projekt, förutsatt att dess ekonomi kan konkurrera med omvärldens.
- En ny utmaning för den klassiska vänstern, skriver Therborn.
Tiden präglas mer av uppror än av klass, menar Therborn och pekar på de framgångsrika protesterna mot intolerant, traditionell religion och mot patriarker.
Upproret riktar sig numera alltmer mot den globala kapitalismens praktik och makt.
Det var väl det vi räknade med, på Kulturen i Lund för 35 år sedan.