Ams misslyckande regeringens ansvar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-31
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Arbetsförmedlingen har missat sin
huvuduppgift att matcha jobb och arbetslösa, slår Riksrevisionen fast i sin uppmärksammade granskning av hur Ams klarar sitt uppdrag.
Det är en svidande kritik både av Ams centralt och av arbetsförmedlingarna som ligger helt i linje med den kritik Aftonbladet så länge har drivit.
Omläggningen av Amspolitiken under den förre Amschefen Anders L Johansson blev ett fiasko. Den viktiga arbetsmarknadsutbildningen rustades ner, ett centralstyrt datasystem infördes där statistik, kontroll och telefonservice ersatte personlig matchning av jobb och arbetssökande. Kontakterna med arbetsgivare och företag rustades ner. Hundratusentals arbetslösa gick rundgång i ofta meningslösa aktiviteter medan en lojal personal pressades till bristningsgränsen.
Så såg det ut under många år. Kanske skjuter Riksrevisionens kritik ändå över målet som en beskrivning av dagens situation. När Johansson fick sparken för ett år sedan lade nya Amschefen Bo Bylund om rodret. Matchningen av jobb, kontakterna med arbetsgivarna och mer personlig service till de arbetslösa kom till heders igen.
Ett stort problem kvarstår dock: det är regeringens styrning med ständiga krav på att Ams ska ändra fokus och prioritering av åtgärder. Nya uppdrag, ändrade regler, nya grupper som ska ges förtur haglar ständigt över arbetsförmedlarna. Det är som akademikernas ordförande på Ams, Christina Johansson, säger i sin kommentar:
”Det är omöjligt för arbetsförmedlingen att göra ett gediget arbete när regering och riksdag så ofta ger nya uppdrag som plusjobb och friår i en redan planerad verksamhet.”
Ansvaret för Ams och förmedlingarnas problem ligger ytterst hos regeringen. Det grundläggande problemet är att när arbetslösheten varit så hög har ”billiga” aktiviteter givits företräde på bekostnad av den dyra arbetsmarknadsutbildningen, praktikplatserna och den personliga matchningen. Pengarna skulle räcka till fler för att färre skulle hänvisas till en passiv a-kassetillvaro. Det är regeringens policy. I princip en riktig inriktning men när arbetslösheten är så hög och jobben få har den lett till fler arbetslösa i rundgång i åtgärder och färre som matchats till riktiga jobb, som också Riksrevisionen just påpekar.
Regeringen har alltför ofta förändrat för mycket och gång efter annan prioriterat fel. Ambitionen att maximera antalet deltagare i olika program för att få ner den öppna arbetslösheten har skapat en konflikt med det mer krävande sysselsättningsmålet. ”Det kan ha lett till en alltför stark fokusering av programverksamheten”, konstaterar också riksrevisorerna.
De är inte ensamma om sina slutsatser. ”Vi har under de senaste 15 åren fått en orientering mot mer omsorgsinriktade och förberedande åtgärder snarare än direkt jobbfokuserade”, sammanfattar docent Jonas Olofsson, verksam vid Arbetslivsinstitutet, arbetsmarknadspolitiken i ”Den tredje arbetslinjen”, Agoras årsbok 2005.
Målkonflikterna radar upp sig. Ska Ams främst vara sysselsättningsmaskin eller jobbförmedlare? Det behövs en utvärdering av Amspolitiken.