Nei takk till norsk klimatbomb i havet
De giriga oljemännen vill bara ha mer
Igår tog Norge ett steg närmare gruvutvinning. Kilometer ner i havet.
På havets botten finns nämligen en mängd mineraler och metaller som skulle kunna användas i den gröna omställningen. Om företagen hittar ett område de vill utvinna i så kan de få tillstånd, så länge de kommer in med en miljökonsekvensbeskrivning.
Det finns bara ett problem. Man vet inte hur miljön på havsbotten ser ut. Området är så otillgängligt att forskare vet mer om månens yta än om djuphavet. En sådan miljökonsekvensbeskrivning skulle därför vara en slags gissning på vad som kan hända.
Och det vi redan vet är tillräckligt illa.
I grävjakten på metallerna kommer en bulldozer-dammsugare bröla fram på havsbotten och förstöra kaskeloter, bläckfiskar och andra (okända!) djurarters hem. Dessutom skulle grävandet med största sannolikhet utlösa en bomb av koldioxid. För likt skogen, är haven en kolsänka där mängder av kol finns lagrat i sanden. Rivs den upp riskerar det här kolet att sippra ut i vattnet, bli till koldioxid, och således eskalera klimatkrisen.
En norsk grön omställning som både förstör klimatet och havet? Nei takk.
Ännu har inte Norge sagt ja definitivt till gruvdrift på havets botten, men gårdagens beslut är ett steg i helt fel riktning.
För det finns en annan väg att gå. Den gröna omställningen är inte bunden till att vi behöver börja gräva i havet. Norge skulle istället kunna stifta lagar och regler som tvingar industrin att ställa om till en cirkulär ekonomi, och således tar tillvara på de mineraler och metaller som redan finns.
Igår släppte Environmental Justice Foundation, EJF, en färsk rapport som visar på att stora delar av den gröna omställningens behov av mineraler redan finns tillgängliga i våra bilar, datorer och telefoner.
Problemet är bara att vi inte har ett fungerande återvinningssystem för att hantera dem. Men skapar vi ett sådant system skulle 62 procent av världens koboltbehov kunna täckas. För koppar är siffran 55, och för nickel 47 procent. Bestämmer vi oss för att konsumera mindre än i dag blir siffran ännu högre.
Så varför inte börja återanvända och investera i det vi redan har?
Antagligen för att återvinning inte skulle ge samma tillväxtkurva som ny exploatering. Men att gräva ur jord på liv kostar också – och den räkningen är högre än alla vinster ihop.