Slavarbete bakom Alex Schulmans frukostpåse
Man kan bara hoppas att kaffet smakar
I de flesta svenska städer ses matbuden jäkta fram på sina cyklar och med tunga väskor på ryggen. För vissa har de blivit symboler för den nya gigekonomin, där tjänster köps via appar. Arbetstagarna har osäkra anställningar och löner som knappt går att leva på.
Men för andra står buden för lyx i vardagen. Alex Schulman och Sigge Eklund gör reklam för Foodora i sin populära veckopodd.
Schulman säger i reklamen att hans lilla ”guilty pleasure” är att vakna upp en lördagsmorgon och istället för att ge sig ut i kylan och köpa frukost ger han sig ”in i den varma appen”. Där klickar han helt enkelt hem frukosten, som står utanför dörren efter en kvart.
Sigge Eklund svarar: ”Men jag tycker inte det ska vara så guilty. Du har jobbat hårt för det här ett helt liv för att kunna ligga där”.
Förläggaren Anders Teglund har uppmärksammat cykelbudens arbetssituation i boken ”Cykelbudet” (Teg Publishing 2021). I den beskriver han om hur han under pandemin tog ett jobb på Foodora för att få ihop sin ekonomi.
Boken vittnade om fysiskt tunga och långa arbetsdagar. Ständigt bevakad av företagets pipande app Roadrunner. Minsta avvikelse eller fördröjning registreras och påverkar om han får fler uppdrag.
De som kör ut maten får stå för allt själva, förutom en värmeväska för maten och en jacka med företagets namn på. Men cykel eller annat fordon, reparationer, bränsle, kläder och till och med mobil och abonnemang måste de betala för själva.
Många cykelbud är migranter och papperslösa. Människor som beställt hem mat via appen verkar inte vilja kännas vid de människor som levererar den. Vissa öppnar i bara kalsonger, andra ber att maten ställs utanför dörren utan kontakt.
Kanske vill de inte bli påminda om skitgörat som andra tvingas göra åt dem.
Nu har Anders Teglund skrivit uppföljaren ”Slavdrivaren” (Norstedt 2023). I den nya boken har han lyft blicken till ”dispatchern”. Det är personen ett pinnhål högre upp, som har till uppgift att lägga ut beställningarna på cykelbuden.
Teglund intervjuar ”Dennis” som jobbar hemifrån sin lilla etta i Södertälje. Han säger att han sällan ens lämnar lägenheten. Från datorn gör han ”the dirty work”, som han kallar det. Han beskriver sin arbetsuppgift som att han driver på buden att trampa snabbare i storm och snöblandat regn. Om något bud säger nej till att ta en order riskerar de att bli av med jobbet.
”Det känns ju ibland som att man bedriver lite av en slaverifirma”, säger Dennis.
Högst upp sitter app-cheferna och har anledning att smacka med läpparna. Förra året hade Foodora en tillväxt på 25 procent och en total omsättning på fem miljarder kronor. Cykelbuden tjänar 70 kronor i timmen, plus 20 kronor per leverans.
Det räcker inte ens till en hemlevererad kaffe efter skatt.
—