Skål, Peter Eriksson, jag bjuder på en drink
Till min första lägenhet köpte jag en knallröd Klippan-soffa och klädde gamla konferensstolar med kamouflagetyg. Tjock-tv:n stod på en piedestal på hjul som rullades mellan sängen, den röda soffan och matbordet med kamostolar.
På balkongen med utsikt över Alviks tunnelbanestation skålade jag och kompisar i den egenkomponerade drinken Alvik sunrise – vodka, Fanta och en kula smältande vaniljglass. Friheten hade precis börjat och livet låg framför oss.
Redan i början av 2000-talet var det långt ifrån en självklarhet för alla unga att flytta till en helt egen lägenhet. Men för de stora barnkullarna i slutet av 1980-talet och för 90-talisterna är det ännu värre. Det finns helt enkelt för få billiga bostäder i Sverige.
Höga trösklar till eget boende
I närmare 250 av 290 kommuner råder det bostadsbrist, enligt en SVT-granskning i våras. Det har både byggts alldeles för lite samtidigt som allmännyttiga lägenheter har omvandlats till bostadsrätter i rask takt. Och att köpa en bostad kräver fast jobb, kontantinsats och hög lön.
Trösklarna till det egna boendet har höjts.
Margaret Thatcher hade samma politiska strategi i 1980-talets Storbritannien. Hon insåg att det effektivaste sättet att punktera socialdemokratiska jämlikhetsidéer var att få engelsmännen att äga sina bostäder. Ägare tänker mer på sig och sitt än på gemensamma projekt.
Medveten bostadsbrist
I den bostadspolitiska debatten är det lätt att tro att alla tycker likadant: Det behövs fler bostäder. Men i praktiken går det skarpa ideologiska skiljelinjer i frågan. Många kommuner har helt släppt idén om ett blandat bostadsbestånd.
Se bara på de tre moderatstyrda kommunerna Täby, Nacka och Ekerö som är aktuella för att de sagt stopp till att ta emot de flyktingar som de enligt lag blivit tilldelade. Samtliga anger bostadsbristen som orsak.
Men faktum är att bostadsbristen är skapad av medvetna politiska beslut. Byggs det inga billiga hyresrätter flyttar heller inga arbetslösa eller bidragstagare in i kommunen.
Drink för statliga subventioner
För första gången på femton år byggs det återigen bostäder i Sverige. Enligt Boverket måste det byggas 700 000 bostäder fram till 2025. Problemet är att mycket som byggs är alldeles för dyrt för unga, nyanlända och låginkomsttagare. Det leder till trångboddhet, segregation – och i värsta fall hemlöshet.
En socialdemokratiskt ledd regering måste ta ansvar för en sammanhållen bostadspolitik. För det krävs statliga stimulanser och tydliga uppdrag till de allmännyttiga bolagen om att bygga bostäder som vanligt folk har råd att med.
Skulle bostadsminister Peter Eriksson ta ett sådant initiativ bjuder jag gärna på en Alvik sunrise.