Förorten behöver inga cykelbanor

En liten polis får låna mössan. Politikerveckan på Järva är en mysig tillställning.

Maskrosorna har slagit ut på Järva.

Gustav Fridolin borde känna sig hemma när han i kväll talar på Spånga IP. Miljöpartiet är ju Stockholmspartiet framför alla andra, i förra valet röstade mer än var tionde stockholmare på de gröna. Men Miljöpartiets framgångar har alltid varit störst på Södermalm och det är långt mellan den hippa innerstaden och den förtalade förorten där den politiska Järvaveckan just nu pågår.

Järva omfattar Stockholmsförorterna Rinkeby, Tensta, Kista, Husby och Akalla som just nu ringas in av det gigantiska motorvägsbygget Förbifart Stockholm. Det är på många sätt typiskt. I innerstan har Miljöpartiet byggt cykelbanor, men genom Järva blev det en flerfilig motorväg.
När Miljöpartiet kompromissade var det förortsborna som fick den sämre miljön.

Gängkrig och bilbränder

Nu är motorvägen knappast den mest omskrivna miljöfrågan för Järvaborna. Den som i stället läser Brottsförebyggande rådets senaste rapport förstår att det snarare handlar om etnisk och ekonomisk segregation, hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, otrygghet, hedersproblematik och höga ohälsotal.

Vi i medierna brukar beskriva det i ord som gängkrig, bilbränder och självutnämnda manliga moralpoliser som förtrycker kvinnorna i området.

Nu kommer Gustav Fridolin inte att mötas av några utbrända bilvrak i kväll. Politikerveckan på Järva är en mysig tillställning, som ett Almedalen i miniatyr fast utan rosévin och slemma lobbyister. Publiken är lokal och partiledarna har verkligen en möjlighet att värva väljare. I förra valet valde nästa varannan väljare i Rinkeby att inte rösta.

Unga män säljer knark

Misstron mot myndigheter är stor, konstaterar Brå som skriver om "parallella samhällsstrukturer, social oro och obenägenhet att delta i rättsprocessen".
Det är de kriminella gängen som är Järvabornas verkliga miljöproblem. På kvällarna tar de över området, säljer knark, kör runt på mopeder och skrämmer folk. Många av dessa unga gängmän står helt utanför samhällssystemen, de sover på någons golv, har inget jobb, har inte kvalificerat sig för sjukförsäkringssystemet och kan aldrig någonsin få ett banklån. De lever på knarkförsäljning och annan brottslighet.
Egentligen är de inte så många, men de skrämmer bort hederliga människor från gårdar, gator och torg.

Prata om förortens möjligheter

En majoritet av de kvinnor som bor i de mest utsatta områdena känner sig otrygga. Kvinnor går inte ut på kvällarna, de syns överhuvud taget inte mycket i det offentliga rummet. Männen har tagit över gator, torg och kaféer.

En del av dem har också tagit på sig rollen som områdets moralpoliser. De tar sig rätten att separera och kontrollera kvinnorna i området. Gustav Fridolin kommer att möta många män och några kvinnor i kväll.
Hans parti har kompromissat i migrationsfrågan. Det trampade snett i hedersfrågan när en partimedlem vägrade att ta en kvinna i hand. I kväll kan Gustav Fridolin revanschera sig genom att faktiskt inte prata om hårdare tag utan om förortens möjligheter. Han kan vara den miljöpartist han en gång var och prata om kvinnornas rätt att ta plats medan männen får maka på sig. Han kan prata om allas rätt till utbildning, arbete och en anständig ekonomi.

Snabba polisraider skrämmer inte knarklangarna på Järva. De behöver motstånd inte bara från polisen utan från hela samhället och landets högsta politiker. Det är inget fel på cykelbanor, men i kväll måste Gustaf Fridolin prioritera andra delar av samhället.