Jo, det är skillnad på politik och ketchup
Att folk litar på dig är en större komplimang än att folk älskar dig.
I alla fall inom politiken. Eftersom politik i slutändan handlar om förtroende – inte om kärlek.
Därmed borde det faktiskt även ligga i Moderaternas intresse.
Att det finns en gräns.
En punkt där vi alla kan säga: ”Nej, det är skillnad på politik och ketchup”.
De Nya Moderaterna var aldrig, som många sa, bara ett pr-trick.
De Nya Moderaterna var ett mycket mer intressant politiskt projekt än så.
Men detta politiska projekt har misslyckats. Och vad som går till val i höst under det ljusblå M:et är något annat.
Det som nu för tiden kallar sig för Moderaterna är ett skadat politiskt djur som opererar utifrån en logik tagen från detaljhandeln. De ser väljarna som konsumenter och politiska principer som ”attribut”. De kan bytas och förändras på samma sätt som Findus kan öka eller minska salt- och sockerhalten i sin -ketchup.
– Sänk skatten? Eller höj skatten?
Förslag, reformer och principer, omfamnas och avfärdas utifrån vad Moderaterna för tillfället verkar tro att väljarna efterfrågar.
Fredrik Reinfeldt verkar helt ha glömt det politiska ledarskapets mest grundläggande regel: Opinionsanalytiker kan hjälpa dig att kommunicera bättre – men de kan aldrig tala om för dig vad du ska tro på.
I höstas ville Moderaterna sänka skatt-en med tre miljarder ”Vi gör det för att öka drivkrafterna för arbete”. När förslaget inte gick igenom riksdagen var det att döma av retoriken de svenska löntagarnas undergång. Minst. Några månader senare vill Moderaterna emellertid höja skatten med nio miljarder. Deras berömda ”skattesänkarstopp” basunerades ut, men höll bara i två veckor. Då gick Anders Borg och Annie Lööf ut och meddelade en ny skattesänkning.
För drygt tre veckor sedan ville Moderaterna spara 101 miljoner på försvaret. Nu öppnar de däremot för att öka anslagen. I höstas behövdes inga nya resurser till skolan. Nu ska regeringen lägga 2,3 miljarder och huvuddelen av förslagen verkar de ha kopierat från Socialdemokraterna. För sex månader sedan spelade klasstorleken ingen roll för vad barnen lärde sig. Nu är det så viktigt att Fredrik Reinfeldt satsar stort och specifikt.
”Triangulering” säger de politiska analytikerna. Allt detta är ett parti, hårt pressat av dåliga opinionssiffror, som försöker närma sig Socialdemokraterna och därmed stänga igen så många politiska konfliktytor som möjligt.
Men triangulering betyder faktiskt inte ”ta motståndarens politik och gör den till din”.
Bill Clintons gamle strateg Dick Morris som uppfann taktiken definierar triangulering som ”använd dina verktyg för att fixa motståndarens bil”.
Det vill säga: Erkänn problem som din motståndare pekar på och hitta sedan ett sätt att lösa dem med dina redskap.
Det var exempelvis så Moderaterna vann valet 2006.
De tog ett typiskt socialdemokratiskt problem – sysselsättningen – och applicerade en typisk moderat lösning – skattesänkningar – på den.
Dock under namnet jobbskatteavdrag.
Vad de ägnar sig åt nu kan jag däremot inte svara på.
Det har gått från ”använd dina verktyg för att fixa motståndarens bil”. Till ”sno motståndarens verktyg och kör i väg med deras bil”
”De vänder kappan efter vinden” sa Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson.
Det var veckans underdrift.
Moderaterna vänder just nu kappan snabbare än vinden. Gissningsvis lika mycket i takt till interna konflikter och personlig paranoia som till väljarnas reaktioner.
För låt oss nu prata om torsdagens besked från statsministern att regeringen backar från förslaget om sänkt studiebidrag.
I torsdags morse publicerades Sydsvenskan en artikel där Anders Borg försvarade regeringens impopulära förslag att sänka studiebidraget med 300 kronor.
På torsdag kväll gick statsminister Fredrik Reinfeldt ut och meddelade att regeringen hade ändrat sig.
Anders Borg ville inte kommentera.
Det hela var oerhört märkligt. Jag vaknade i fredags morse och undrade om det verkligen hade hänt. För vad säger detta egentligen om en regering som brukade vara känd för sin regeringsduglighet? I en annan politiskt tid, närmare bestämt för åtta år sedan, bråkade en annan statsminister och en annan finansminister om en annan sakfråga. Göran Persson och Pär Nuder hade olika åsikter om fastighetsskatten. Göran Persson menade att Socialdemokraterna måste acceptera en sänkning för att inte förlora villaägarnas röster. Pär Nuder tyckte att det var fel.
Konflikten slutade med att Göran Persson gick på sin finansministers linje.
Men relationen mellan Göran Persson och Pär Nuder var slutligt förstörd.
Det räcker med att läsa bägge herrarnas biografier för att känna av själssmärtan.
Fredrik Reinfeldt verkar, till skillnad från Göran Persson, ha kört över sin finansminister. Hur ser relationen mellan honom och Anders Borg egentligen ut? För att en regering ska fungera måste relationen mellan statsrådsberedning och finansdepartement fungera.
Och gör den inte det längre är det ett mycket större problem för Moderaterna än var det var för Socialdemokraterna.
Politik handlar inte om att sälja ketchup. Politik handlar om vision, principer och ledarskap. Ju mer våra politiker, likt Moderaterna, fritt svajar i vinden och böjer sig i takt med varenda opinionsanalys, desto mindre kommer vi att lita på dem.
Kvar finns bara de relativt abstrakta egenskaper vi brukar kalla för regeringsduglighet.
Men vad händer om även detta börjar krackelera – som den gör när en regering inte längre drar jämt?
Det är vårens politiska fråga.