Åkesson vill nog inte bli dörrmatta
"Han har ju inga kläder på sig!", utropade den lille pojken i H.C. Andersens saga Kejsarens nya kläder från 1837.
I berättelsen har två skräddare sytt fina kläder till kejsaren av tyg de påstår är magiskt. I själva verket luras de och det finns inget tyg. Men de är listiga och har lurat alla att bara smarta människor kan se tyget. Eftersom ingen vill framstå som dum låtsas alla se de fina kläderna. Utom den lille pojken.
Sensmoral: låt dig inte luras av grupptryck, lita på vad du själv ser.
Så vad är det som utspelar sig inför våra ögon?
Blåbrunt regeringsunderlag
På Facebook skriver Ulf Kristersson att han nu har två förslag till ny regering.
Antingen så vill han att ”en regering med de fyra allianspartierna ska prövas i riksdagen”. I klartext betyder det att talmannen skulle lägga fram Ulf Kristersson som förslag till statsminister och sedan är det upp till Sverigedemokraterna. Om de lägger ner rösterna så blir han vald. Eller så vill han att Moderaterna ska bilda regering ensamma eller med något ytterligare alliansparti. Resultatet blir i praktiken detsamma, SD får avgöra om han blir vald.
I båda fallen så skulle en sådan regering vara beroende av ett blåbrunt regeringsunderlag i riksdagen. Eftersom Alliansen är mindre än de rödgröna krävs Jimmie Åkessons aktiva bifall vid varje viktigare beslut. Det vore att ge honom en historiskt unik maktposition. Alltså motsatsen till vad Centern och Liberalerna lovade sina väljare.
Efter snart två veckor av sonderingar har Ulf Kristersson alltså inte kommit ur fläcken, inte ett enda problem är löst. Ulf Kristersson står lika naken som H.C. Andersens kejsare.
Åkesson som dörrmatta
Moderaternas kalkyl bygger ytterst på att Jimmie Åkesson ska svika det han sagt till sina väljare hela valrörelsen om att SD kräver inflytande för att stödja en regering. Men vad har SD att vinna på att vara dörrmatta åt Alliansen? Varför skulle Åkesson släppa sitt viktigaste vapen utan motprestation?
Återigen verkar Kristerssons politiska analyser bygga på önsketänkande snarare än is i magen. Åkessons omedelbara besked var förutsägbart nog ett blankt ”nej”.
Bollen rullar nu återigen över till Centerpartiet och Liberalerna. Kristerssons Facebook-inlägg är formulerat som ett ultimatum. Gissningsvis kommer högerns marktrupper som näringslivsfolk, ”oberoende” bloggare, PR-konsulter och nättroll samtidigt att vrida om armarna på mittenpartierna. ”Centerhatet” är starkt i vissa kretsar.
Var försiktig med vad du önskar
”I början av nästa vecka kommer jag säga till talmannen Andreas Norlén att jag på något av dessa båda förslag är beredd att stå till förfogande som Sveriges nästa statsminister.” skriver Ulf Kristersson på Facebook.
I en ledare 4 augusti förutsåg Aftonbladets ledarsida precis denna utveckling.
”Kommer Centerpartiet och Liberalerna att släppa fram Ulf Kristersson som statsminister även om han är beroende av SD:s aktiva stöd? Den frågan har två möjliga svar: ja eller nej. Allt annat är rökridåer.”
Under hela valrörelsen fick vi rökridåer till svar och ju närmare valdagen vi kom desto mer högstämd blev retoriken från Annie Lööf och Jan Björklund mot SD. Nu återstår egentligen bara en fråga:
Spelade Centern och Liberalerna teater i sitt motstånd mot SD? Snart vet vi.