Birgitta Ohlsson inser att Alliansen har dött
I livesänd tv sa hon att hon vill bli partiledare. Hon sa också att hon vill väljas under en "öppen medlemsomröstning" där alla som känner sig som liberaler ska få vara med och rösta fram henne.
Och hon sa att hon med tanke på det kniviga politiska läget som råder så måste hennes parti vara beredda att regera med både röda och gröna partier på andra sidan blockgränsen. Och det även utan att M, C eller KD måste följa med in på Rosenbad.
Sparkad uppåt
Hoppsan. Så där gör man inte, men Birgitta Ohlssons uppträdande i gårdagens Aktuellt var både politiskt underhållande och politiskt klargörande. Hon sa ju faktiskt något väsentligt om läget för svensk politik: det kommer inte bli någon alliansregering efter valet 2018.
Moderaternas kris ledde i går till att den ifrågasatte partisekreteraren Tomas Tobé fick lämna, men befordrades i stället till rättspolitisk talesperson. Supererfarna Beatrice Ask ska få en ”ny roll” och vem som blir ny partisekreterare är ännu hemligt.
– Jag tar krisen på fullt allvar och nu växlar vi upp, sa Anna Kinberg Batra på en pressträff.
Sedan sa hon att hon vill se en alliansregering.
Om inte M, C, L och KD tillsammans får egen majoritet så kommer det inte hända. Ska man lita på SCB:s siffror så måste man partierna tillsammans och på ett knappt år locka ytterligare 12 procent av väljarna till sig.
Vart ska de väljarna komma ifrån?
Man måste kunna samarbeta
Vi vet också att de borgerliga partierna inte kommer att lägga ned sina röster och släppa fram Stefan Löfven som statsminister igen. Alltså måste S, MP och V ha egen majoritet om de ska kunna styra. Det lär inte heller hända.
Svensk politik har länge orienterat efter en karta som inte längre stämmer med verkligheten. På de borgerliga particentralerna, men även hos Vänsterpartiet, är det som om varken valen 2010 eller 2014 hänt.
Att varken de rödgröna eller alliansen har haft någon egen majoritet sedan 2010 och att Jimmie Åkesson inte kommer att nöja sig med att vara dörrmatta åt en borgerlig regering har liksom inte gått upp.
Men nu säger Birgitta Ohlsson det rakt ut: om man inte vill släppa in SD på departementen och inte regera på högerextremisternas bajonetter så måste vi faktiskt kunna tänka tanken att blockpolitiken är död. Som läget nu är måste man som liberal kunna regera med en socialdemokrat, utan att för den sakens skull behöva dra med sig några halsstarriga konservativa.
Kommer hon bli partiledare då?
Till slut är det kanske inte synen på blockpolitiken som avgör det, utan svaret på några enklare frågor: är Liberalerna som parti nöjda med att vara ett parti som inte gjort ett framgångsrikt val sedan 2002? Är de nöjda med att, efter tio år med Jan Björklunds fokus på kärnkraft och kärnämnen, ha ett väljarstöd på cirka fem procent?
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.
Björklund griper tag i