Skyttedals ord får det att vända sig i magen
Kvinnohatet låter alltid likadant
Det spelar ingen roll om du är ensamstående mamma, gymnasieelev eller EU-parlamentariker. Attackerna mot den som anmält sexuella övergrepp låter alltid likadant.
Sara Skyttedal (KD) har det senaste dygnet utsatts för ett drev. Varför har det tagit henne nio år att anmäla partisekreteraren Johan Ingerö? Varför skulle han ”vilja kladda” på någon som hon? Det är säkert bara taktik för att hämnas eller få bort honom från partiet.
Hat på Twitter
Chang Frick, chefredaktör för SD-knutna Nyheter Idag, lyckas klämma in allt i ett och samma Twitter-inlägg.
”Jag tror inte för en sekund att Ingerö kladdat på Skyttedal. Främsta skälet är att det går inte ”supa henne snygg”. Bortsett från det väntar inte en normal vuxen människa i nio år på att anmäla brott. Förmodligen något politiskt bitchigt spel som pågår i bakgrunden…”
Men vi vet faktiskt precis varför ”normala vuxna människor” väntar år med att anmäla sexualbrott. Det är vanligt att det tar tid – att hämta sig psykiskt, förstå vad man varit med om och samla kraft inför den ytterligare påfrestning en anmälan innebär.
Upprättelse
Om något blir det sistnämnda extra påtagligt när det gäller offentliga personer. Oavsett vad som hänt och vad resultatet av anmälan blir, är det aldrig en rolig upplevelse. Attackerna mot Skyttedal gör knappast andra kvinnor mer benägna att kräva upprättelse. Vilket förstås är precis det hatarna vill. De vill avskräcka utsatta från att anmäla.
Just därför är det så viktigt att göra just det.
Oväntat
Ibland kommer hatet från de mest oväntade håll. Som när en lokal KD-politiker, med ett viktigt uppdrag för Brottsofferjouren, kommenterade Skyttedals anmälan på Facebook.
”Genom att direkt polisanmäla så borde agerandet anses som ondsint och riktat inte bara mot Johan utan även mot partiet. Anmälaren i fråga borde frånskiljas sina förtroendeposter på liknande sätt som Johan har fått lämna.”
Brottsofferjouren nationellt har meddelat via Twitter att de utreder händelsen. Men den säger något om hur stark reflexen att misstro är.
”Jag har skämts över att jag inte slog till honom, eller åtminstone skrek” skriver Sara Skyttedal i ett inlägg på Facebook. Orden borde få det att vända sig i magen på alla som läser. Det är inte bara åskådarnas reaktioner som upprepas. Alltid samma självklander, alltid samma skam.
Vi får jobba på det tillsammans. En anmälan i taget.