Utan lokalmedia lär fattiga brinna inne
De som dog i Grenfell Tower var människor utan makt. Ekonomiskt och socialt tillhörde de bottenskiktet i det brittiska klassamhället.
Branden började på fjärde våningen i det 67 meter höga huset. Elden spred sig snabbt uppåt, möjligen i fasadbeklädnaden, och bedöms ha nått översta våningen inom loppet av en kvart.
Hela den gigantiska skyskrapan brann som en enorm fackla.
Scenerna som utspelade sig beskrivs som fasansfulla. Medan 40 brandbilar och 200 brandsoldater bekämpade elden kastade det sig människor ut i tomma luften.
Minst 79 har bekräftats döda.
Frågorna hopar sig
Efteråt, när röken över London börjat skingras, har frågorna hopat sig. Varför hade de lokala myndigheterna så länge ignorerat säkerheten? Varför renoverades byggnaden nyligen med brandfarligt byggmaterial som är förbjudet i andra länder?
Enligt nya uppgifter i tidningen The Guardian klagade de boende så sent som för tre månader sedan på att gasledningar dragits helt öppet, utan att ha brandsäkrats.
- Dessa oskyddade gasrör överallt i byggnaden utsätter oss för livsfara och vi känner oss inte trygga i byggnaden längre, skrev Tunde Awoderu, vice ordförande i den lokala hyresgästföreningen i en e-post till kommunen.
600 skyskrapor i riskzonen
I kommunalt ägda Grenfell Tower bodde ungefär 600 människor och branden började 00:54 på morgonen. Dödssiffran stiger fortfarande i takt med att fler offer hittas. Kanske får vi aldrig veta den verkliga omfattningen.
Men över 600 andra höghus i Storbritannien bedöms ha samma typ av fasadbeklädnad som Grenfell Tower. Och här finns anledning att ställa ett par kritiska frågor.
Varför har ingen berättat om det urusla säkerhetsarbetet innan branden var ett faktum? Det är ju en skandal som borde ha fått ansvariga politiker att löpa gatlopp i pressen. Men var fanns de granskande journalisterna?
Fanns en blogg
Inte ens Hyresgästernas oro för livsfarliga gasledningar verkar ha väkt någon uppmärksamhet.
Den fanns visserligen en blogg, The Grenfell Action Group, som återkommande rapporterat men utan riktig lokalmedia har trycket på politikerna varit i stort sett obefintligt.
Informationen fanns tillgänglig men ingen skrev om den.
Mediakrisen brukar oftast beskrivas som ett problem i första hand för branschen. I en tid av minskande förtroende för tidningar är det få som begråter ännu några arbetslösa journalister.
För sent
Men lokal journalistik handlar just om att ha resurser för att berätta om byggfusk och lokal oro för oskyddade gasledningar. Det handlar om att ställa politiker och storföretag mot väggen och att stå på vanligt folks sida mot korrumperade makthavare.
När journalisterna väl kom till Grenfell Tower var det för sent. Samma dag som skyskrapan brann ner publicerade The Grenfell Action Group ett ilsket inlägg på sin blogg med länkar till alla texter där de varnat för brandsäkerheten.
För så bittert är det. Kunskapen finns ofta, människor har varnat länge. Men utan lokala journalister som berättar - lär vi få se fler tragedier som Grenfell Tower.