Island lämnar nyliberalismen

Den pågående finanskrisen är den ohejdade kapitalismens stora misslyckande. Ingenstans är det tydligare än på Island.

Det isländska banksystemet privatiserades mellan 1998 och 2003. Bankerna såldes till våghalsiga affärsmän som gav sig av utomlands och köpte och lånade om och om igen tills finanskrisen kom och pengabubblan sprack, några svarta dagar i oktober.

Islands tre banker gick omkull och togs över av staten. Den isländska kronan sjönk som en sten. Pensioner och besparingar försvann. Bostadslån tagna i euro, yen och pund blev omöjligt dyra. Utan stöd från Internationella valuta­fonden hade Island varit bankrutt. Finansvikingarna har flytt utomlands, medan vanligt folk får betala notan för köpfesten.

Arkitekterna bakom privatiseringen av banksystemet underlät länge att ta ansvar. Självständighetspartiets statsminister Geir Haarde, motsvarande moderat, vägrade inte bara att avgå. Han vägrade även att sparka sin företrädare och politiska mentor, riksbankschefen Davíd Oddsson. Under sin tid som statsminister såg Oddsson till att bankerna såldes ut, utan att regleras.

Folkets protester blev till slut för starka. I förra veckan tvingades koalitionsregeringen mellan Självständighetspartiet och Socialdemokraterna att avgå. I lördags blev det klart att en rödgrön regering, bestående av Socialdemokraterna och Gröna vänstern, tar över fram till nyvalet den 25 april.

Statsminister blir socialdemokraten Jóhanna Sigurdadóttir. Hon meddelade först av allt att riksbankens ledning byts ut. Davíd Oddsson får sparken.

Den nya finansministern, Gröna vänsterns ledare Steingrimur Sígfusson, lovar en regeringspolitik som svänger åt vänster.

”I dag lämnar Island den nyliberala synen på ekonomi. Landet är svårt sårat efter att nyliberalismen har styrt politiken i årtionden”, säger han.

Jag besökte Reykjavik i månadsskiftet oktober/november. Där mötte jag Drífa Snædal, en av Islands mest kända feminister och partisekreterare för Gröna vänstern. Hon hoppades att finanskrisen skulle föda islänningarnas längtan efter balans i samhället. Mindre klyftor mellan inkomster, mellan klasser, mellan kvinnor och män.

”Vi som har velat reglera finanssektorn har kallats avundsjuka, gammalmodiga och framgångsfientliga”, sa Snædal.

Nu är det annorlunda. Gröna vänstern är enligt opinionsundersökningarna Islands största parti, med 30 procent av rösterna, rapporterar Islandsbloggen. Morgonbladid skriver att bara 23 procent av islänningarna vill privatisera statliga företag – den lägsta siffran sedan 2005.

Den ohejdade kapitalismen fick chansen på Island. Och tog effektivt död på sig själv.

Följ ämnen i artikeln