Till de arbetslösa finns inga pengar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-10
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ams sliter med arbetslösheten som vägrar gå ner. 700Ì´0;000 personer som vill ha jobb skrivs in varje år. Varje arbetsförmedlare har 150 arbetssökande att ta hand om, samtidigt som verket går in i andra halvlek av ”AF Sverige”, det genomgripande förändringsarbete som Ams drog igång för två år sedan. Ingen enkel uppgift.
Ändå förklarar den inte den flod av upprörda röster som nått mig och Aftonbladet efter vår kritik av Ams. Kritik inte bara från förtvivlade, övergivna arbetslösa, utan i lika hög grad från arbetsförmedlare och anställda hos Ams. Några röster:
”Det som pågår är ett systemskifte. Ams tillämpar kontantlinjen, fjärran från arbetslinjen. Det är en teoretisk/administrativ politik där enorma summor läggs på införandet av AF Sverige. Ett byråkratiskt datasystem med ’Handlingsplaner’, byggt på att varje arbetslös ska ha en plan som ersätter allt annat – arbetsförmedlare, personlig handledning, kontakt med arbetsgivare, osv.
Vi har ’hjärntvättats’ i detta system i två år på otaliga konferenser, lokala uppföljningar, kick offs för 100-tals miljoner. Men till åtgärder för de arbetslösa finns inga pengar. Inte till utbildningar, kurser, praktik eller ens starta-eget-bidrag, som ju minskar arbetslöshetskön. Allt är stoppat sedan oktober 2004.”
Mejlet är undertecknat ”arbetsförmedlare i Stockholms län”. Det uttrycker vad många, många andra också säger. Här är fler röster:
”Vi försöker jobba med dem som inte fixar det här datoriserade jobbsökandet, som bara möts av datorer och robotiserade telefonväxlar, aldrig av förmedlare eller människor.”
”Kommunal arbetsmarknadssekreterare”.
”Vi förmedlar inte längre jobb utan sitter vid datorn och lägger upp och kollar handlingsplaner, gör uppföljningar, rapporter, sammanställer data, kollar röda prickar. Tid för klienterna har vi nästan aldrig. Vi gör inte längre skäl för namnet arbetsförmedling.”
”Arbetsförmedlare i Dalarna”
Ams-fackens arbetstagarkonsult skriver i sin rapport ”AF Sverige inför andra halvlek”:
”Det är svårt att i nuläget beräkna kostnaderna för vissa aktiviteter och omöjligt att att veta vilka effekter på kundbeteende, avlastning, besparingar och annat som de har.”
Ams har regeringens uppdrag att öka styrningen, skapa större enhetlighet och rättssäkerhet och bättre kontroll. Om det efter två år är ”svårt och omöjligt att veta vilka effekterna blir” måste man fråga – är Ams verkligen på rätt väg? Från en som arbetar på centrala Ams fick jag följande svar:
”Ams har spårat ur. Personalen knäcks. På huvudmyndigheten är sjuktalet 12,5 procent, det har varit 14 procent. Nu kräver ledningen att det halveras. Hur?
Högsta ledningen med Anders L Johansson har flyttat till dyra lokaler i centrala Stockholm, ekonomen Sandro Scocco har fått utökade anslag för ’omvärldsanalyser’, alla andra ska jobba processorienterat som i köttindustrin med ett enda kundkoncept, den heliga Handlingsplanen.
Allt övervakas av ’Chefens fönster’ i varje dator, där bara cheferna kan gå in och kolla hur produktiva de underlydande varit.”
”AMV-tjänsteman”
Så låter kritiken från en kår som luttrats i många lågkonjunkturer men tåligt jobbat på. Nu känner de sig frustrerade på gränsen till revolt över en förändring som de inte ser nyttan och det positiva i.