Klimatpolitiken driver folk till högerpopulismen

Svenska klimatpolitiker är inte helt ärliga mot sina väljare. De tävlar gärna om vem som kan kräva störst utsläppsminskningar, men är sällan beredda att skjuta till de ekonomiska resurser som behövs för att det ska lyckas. Det har skapat en explosiv blandning av förbud och skärpta krav utan offentliga gröna satsningar som faktiskt gör det möjligt för folk att ställa om. 

Inga gröna muskler

Enligt Januariavtalet ska till exempel inga nya bensin- eller dieseldrivna bilar säljas i Sverige efter 2030. Isabella Lövin vill även gå så långt som att förbjuda bensin helt och hållet. 

Den som spänner bågen på det sättet måste också visa i detalj hur samhället ska ha råd med de omfattande investeringar som krävs för att alla – oavsett var man bor eller hur tjock plånboken är – ska kunna ställa bilen. Annars växer oro och missnöje. 

Sverige behöver en historisk utbyggnad av kollektivtrafik i hela landet. Järnvägarna måste klara fler och snabbare tågavgångar. 

Det krävs stora stödfonder inom transportsektorn om vi ska fixa hållbara godsfrakter. Men några gröna ekonomisk-politiska muskler ser man knappt skymten av. 

Tendensen ser likadan ut på EU-nivå.

När svenska Europaparlamentariker kräver dyrare utsläppsrätter så vet de att svenska företag inte använder hela den kvot som de får gratistilldelade. Rätterna säljs i stället vidare till fabriker och energianläggningar i fattigare länder som släpper ut för mycket. 

Vi ska såklart inte skämmas över att svenska anläggningar är renare. Men vi måste komma ihåg att kraven på dyrare utsläppsrätter innebär relativt små risker för vår ekonomiska trygghet. I stället blir det sannolikt arbetare i EU:s mer utsatta regioner som kommer få betala genom förlorade jobb.

Är planen att kompensera dem med större stödåtgärder? Knappast. Den svenska regeringen protesterar ju mot högre EU-medlemsavgifter. 

Resultatet av dyrare utsläppsrätter leder alltså sannolikt till större vinster åt den med bäst gröna förutsättningar medan den som redan ligger efter slås ut. Receptet känns som gjort för att driva stora grupper till högerpopulismen.

Klyftorna växer

Vi ska såklart ställa höga klimatkrav, men det innebär också att resurser måste fördelas från rika storstadsområden till låginkomsttagare och landsbygd – såväl i Sverige som inom EU. Den som vill minska utsläppen kan inte sitta tyst när klyftorna växer och offentliga investeringsmedel urholkas. 

Om EU kan hålla jordbruket på fötter är det väl också möjligt att vidareutbilda arbetare i sektorer som behöver ställa om? Om EU drivs av fri rörlighet för varor och medborgare är det väl också rimligt att investera i sammanfogade järnvägsnät så att rörelsefriheten kan bli hållbar?

Det är sådana reformer EU-valet borde handla om. Vi behöver gröna samhällsinvesteringar, inte fler gula västar.