Sötchocken hintar om en valkampanj
Polerad Michelle Obama i Globen
Scensamtalet föregås av en introduktion som förmodligen går hem i USA, men som åtminstone ger mig frossbrytningar av genans. Den mässande rösten, plattityderna, de glossiga bilderna på storskärmarna. Den magiska sannsagan om advokaten och USA:s tidigare första dam inleder "Becoming: An intimate conversation with Michelle Obama”, baserad på den självbiografiska boken. Det är som att bli serverad en överfull godispåse.
Så äntrar Michelle Obama scenen. Det strålar om henne, karisman går att ta på, den fyller upp Globen. För kvinnor över hela världen har hon blivit en viktig förebild, en ikon, och det hörs på jublet som möter henne i den närapå fullsatta arenan.
”Du som inte hör hemma här”
Vi får berättelsen om hur hon bit för bit vågade ta plats, hur uppmuntran hemifrån blev avgörande. Michelle Obama kommer från ett familjeled av före detta slavar, är uppvuxen i ett arbetarhem. Hon berättar om sina erfarenheter av White flight – ”När de bruna människorna flyttade in i vita områden så flyttade de vita människorna därifrån.”
Kampen för att ta sig till de fina lärosätena Princeton och Harvard – ”Jag var för envis för att sluta försöka” – och hur ensam hon inledningsvis kände sig. Men också att hennes syn på de rika, privilegierade kurskamraterna gradvis förändrades; ”Det är du som inte hör hemma här, någon köpte din plats.”
Djupare än så borrar hon inte i hur klass, etnicitet och bakgrund fortfarande är en enorm vattendelare i USA, där man ligger miltals efter länder med moderna sociala reformer.
Det är på hela taget en mycket försiktig tillställning. Här byggs bara popularitet, och då får inget riktigt skava. När hon får en fråga om brexit via sociala medier – antagligen godkänd i flera led av hennes pr-team – så nämner hon inte ens Storbritannien. Inte med ett ord. Hon talar bara om vikten av att rösta, att demokratin rör sig vidare utan dig.
Förstärker misstanken om valsatsning
Faktum är att hela framträdandet är så polerat att det i sig förstärker misstanken om en valsatsning. Förmodligen inte nu, men inför 2024, när Donald Trump senast lämnar makten. Michelle Obamas välkända fras ”When they go low, we go high” lär inte utmärka den kommande valrörelsen. Ingen president har tidigare attackerat sina motståndare så kränkande och grovt som Donald Trump gör, och den hårdföra tonen återfinns i politiken.
USA:s säkerhetsminister Kirstjen Nielsen tvingades nyligen lämna sin post, för att Trump ansåg att hon inte var extrem nog i sina metoder för att stoppa invandring. Detta trots historiskt hård invandringspolitik. Spädbarn har ryckts ifrån sina föräldrar vid gränsen, familjer har bombarderats med tårgas. Presidentkandidaten Bernie Sanders kallar öppet Trump för rasist.
På scenen i Globen går det från godispåse till ren sockervadd. Michelle Obama är precis så personlig som krävs, och mer peppande än en livscoach. Tro på dig själv. Du kan göra det. Förändra din inre röst som säger att du inte kan.
De flesta livscoacher har inte överkommit de hinder som hon gjort, på många sätt är hon historisk, så jag kan unna henne att låta som en guru på en bergstopp. Men de som förmodligen mest behövt höra att resan går att göra är inte där. Merparten av biljetterna för att se Michelle Obama kostar uppemot 3 000 kronor, VIP-biljetterna kostar hela 10 000. Det för tankarna till de svindyra bjudningarna i Vita huset, som bara de rikaste har tillträde till.
Michelle Obama dansar ut. Den här tillrättalagda sötchocken kan i sig vara en hint om en framtida presidentkampanj. Förhoppningsvis framträder då en betydligt intressantare politiker.