Skräcken går genom den offentliga sektorn

Mats Strandberg presenterar i sin skräckroman en otäck idé: tänk om det finns något mycket värre än demens i din älskades huvud.

Ungefär en halvtimme in i George Romeros skräckklassiker ”Dawn of the dead” från 1978 anländer filmens fyra protagonister till ett övergivet köpcentrum.

De har flytt zombieapokalypsen på den amerikanska östkusten, och väljer att slå läger på den avskilda byggnadens tak. Här kan de vara trygga, på behörigt avstånd från de hjärnätande monstren. Eller?

För många dåliga minnen

Bland de välfyllda butikerna lufsar de levande döda runt och suckar olycksaligt.

– Varför kommer de hit? frågar sig en av de överlevande.

– Någon sorts instinkt. Ett minne... av vad de brukade göra, svarar en annan.

Som odöd i senkapitalismen söker man sig till köpcentrumet, alltså. Viljan och minnet av att gå och handla övervinner själva döden.

Det är en skräckinjagande satir över av ett samhälle som förlorat sig självt.

På Tallskuggan i lilla Skredsby finns inga shoppingtokiga zombies, bara den stora glömskan. Tallskuggan är ett demensboende och scen för Mats Strandbergs roman ”Hemmet”.

Joel har återvänt till sin uppväxtort för att ta hand om sin mamma Monika som sakta glider allt längre in i demensen. Men Joel bär sina kraschade drömmar och sitt missbruk för nära och skickar mamman till demensboendet.

Här arbetar Nina, barndomsvännen som valde tryggheten och nu harvar på som vikarie på nattskiftet. Mellan henne och Joel finns för många dåliga minnen, för många sorger, för många besvikelser för att det någonsin ska bli bra.

100 000 måste anställas

Så inleds ett drama i den allt mer krisutsatta offentliga sektorn, där vi hoppas att underfinansierade verksamheter ska ta väl hand om det käraste vi har och där underbetalda människor får bära så mycket.

Men så. Bland de gamla på Tallskuggan börjar det talas om att det flyttat in en elak gubbe. Hallucinerar de? Den allt mer underbemannade personalen börjar också se saker: fläckar i taket, tv-apparater som stänger av sig självt. Någon som inte ska vara på avdelningen är där. Det är som om medicinerna inte biter. Och är det inte som om Joels mamma plötsligt minns saker, saker som bara Joel och Nina borde veta något om?

För fem år sedan sades det att cirka 163 000 personer i landet med diagnosen demens, och med stigande livslängd ökar risken att drabbas av sjukdomen. Prognoser säger att om bara 13 år är 230 000 dementa. Lägg till att det, enligt regeringen, behöver anställas 100 000 nya medarbetare inom hela äldreomsorgen fram till 2023.

Att se in i en älskads ögon och inse att hon någon annanstans är det många som lever med. Oron för vad som egentligen händer på hemmet finns där.

Mats Strandberg presenterar i sin skräckroman en otäck fantasi: tänk om det finns något mycket värre än demens i din älskades huvud. Verkligheten kan vara minst lika obehaglig.


Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Följ ämnen i artikeln