Iraks historia upprepar sig
TORSDAG 24 JULI. IRAK.
Hon är en irakisk läkare som under alla år har ställt upp och hjälpt sina grannar. Men när terroristorganisationen Islamiska staten, IS, gick in i staden Mosul för att fördriva henne och de andra kristna sa grannarna ingenting. I en kort intervju i den irakiska tv-kanalen Ishtar beskriver kvinnan sin besvikelse över att ingen stod upp för henne och hennes familj.
– IS hade aldrig kunnat flytta fram sina positioner om vi hade hållit ihop. Men just omgivningens passivitet har lett till situationen där vi är i dag, sa hon.
Goda grannar blir fiender
Kvinnans historia är talande för det som händer i Irak. Från ena dagen till den andra kan spelreglerna förändras. Goda grannar omvandlas till fiender. Ända sedan militanta IS intog Mosul för en månad sedan har majoriteten av de kristna tvingats fly.
I det multietniska och religiösa irakiska samhället kan konflikter lätt väckas till liv. Och problemen började långt före IS framfart. Iraks historia är kantad av brott mot mänskligheten. Sunniter, shiiter, kristna, kurder, turkmener, judar är bara några av de grupper som
har befolkat Irak. I olika omgångar har grupper fördrivits ur landet. Allt beror på vem som har haft makten vid tillfället. Det är därför inte så enkelt som att dagsläget enbart gäller en konflikt mellan kristna och muslimer.
I samband med att Irak förlorade kriget mot Kuwait tappade en försvagad Saddam Hussein kontrollen över flera irakiska provinser. Flera grupper i det irakiska samhället såg sin chans att göra uppror mot diktatorn. Inte minst Al-Ahwar, ett folk som lever längs med träskområdet i Irak. Diktatorn svarade med att dränera floden de levde vid i ett försök att svälta ut invånarna.
Under 1970- och 1980-talen fördrev Saddam Hussein en stor grupp kurder som levde mellan irakiska och iranska gränsen. Han konfiskerade deras ägor och slängde ut dem ur landet eftersom han inte ansåg dem vara irakier – utan iranier. Familjer stod plötsligt utan hem, fördrivna från sitt eget land.
Hamnat i allt djupare kriser
Än i dag har ingen ledare i Irak lyckats ena det irakiska folkets många olika grupper. Premiärminister Nuri al-Maliki, som har haft makten sedan 2006, har snarare förvärrat läget.
Med sin oförmåga att ge irakierna bättre livsvillkor och genomföra reformer har landet snarare hamnat i allt djupare kriser. För trots att Irak besitter världens tredje största oljekälla är fattigdomen utbredd. Den irakiska regimen måste nu snabbt agera för att skydda minoriteterna. Samtidigt måste regeringsmakten breddas så att den representerar hela irakiska befolkningen.