Köksfestens snubbar måste nog nyktra till

S och Gustav Fridolin är lika bittra

Gustav Fridolin, tidigare språkrör för Miljöpartiet, anser sig ha skapat ett monster i bland annat migrationspolitiken i och med regeringssamarbetet med Socialdemokraterna. Nu debatteras flyktingar, klimat och köksfester.

En köksfest med socialdemokratiska partitjänstemän kl 02.30 på morgonen ser nog egentligen ut som vilken annan köksfest i Stockholms innerstad som helst: många självsäkra snubbar med stora tankar om världen.

Runt omkring står tystare män och fullständigt uttråkade kvinnor som slött kastar menande blickar på varandra.

Den bilden vill jag ändå att folk ska ha med sig nu när tidningen Arbetets kultursida och Miljöpartiets tidigare språkrör Gustav Fridolin satt igång en debatt om dessa köksfesters inverkan på svensk politik.

Nog stämmer det att Miljöpartiet sattes under S tumme under förra mandatperioden

Fridolin menar sig ha skapat ett monster genom sitt regeringssamarbete. S sänker skatten för rika och slutar hjälpa människor på flykt – det är facit enligt Fridolin. Nog stämmer det att Miljöpartiet sattes under S tumme under förra mandatperioden. Deras idéer om migration, arbetsmarknaden och skolan är i sak ofta långt i från Socialdemokraternas. Att S såg ett gyllene tillfälle att utnyttja Miljöpartiets ovana i regeringskansliet är knappast en hemlighet.
Man fick såklart ge och ta för att rädda regeringssamarbetet, och mer än en sosse på köksfesten är förbannad på kohandeln i migrationspolitiken, men i slutändan var det Miljöpartiet som fick ge mest.

Hur kan man annars förklara att Sveriges enda miljöparti inte kunnat ta fasta på minsta korn av den klimatrörelse som fullständigt dominerat det offentliga samtalet de senaste två åren?
S sög livet ur MP. Nu är man bitter.

Det ironiska är ändå att S nu satt sig i samma sits som Miljöpartiet en gång gjorde. För precis som man hade Fridolin under tummen sitter man i dag själv under Annie Lööfs. Man kan prata om de egna segrarna i Januariavtalet bäst man vill, men fast är man, och risken att människor ser mandatperiodens socialdemokratiska facit som kaos på Arbetsförmedlingen, blödande kommunbudgetar och försämrad arbetsrätt börjar bli ganska hög.

På köksfesten verkar alltså Sossen och Miljöpartisten ha landat i samma strategi. Och även om de flesta i S är överens om att Januariavtalet är bättre än alternativet så är bitterheten över politiken ett faktum – även på Rosenbad. Vi kan nog räkna med fler texter från desillusionerade ex-politiker framöver.

Det är såklart inget fel på stora tankar och självsäkerhet i sig. Men oftare än sällan kan de hamna i vägen för självklarheter. Som att en S-regering inte kan bidra till ökad ojämlikhet, till exempel.

Om Annelie Karlsson – S gruppledare i riksdagen och som svarade Fridolin i Arbetet – hade blivit bjuden på festen hade hon kanske kunnat säga det till de självsäkra männen. Ingen annan tycks nämligen orka.

Och med det sagt är det dags för alla att nyktra till och gå hem.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.