Över 400000 på marsch mot räven

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-09-24

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Två väldiga led rörde sig långsamt och tystlåtet mot parlamentsbyggnaden. De ville berätta för Tony Blair, engelsmännen och hela världen att rävjakt tillhör de mänskliga rättigheterna.

En stor bildskärm räknade in antalet demonstranter och till slut slog räkneverket i taket: mer än 400 000. Den överlägset största demonstrationen på bortåt två sekler.

Från den massiva högtalaranläggningen strömmade horn- och jaktmusik, både av Mozart och Haydn. Djurrättsaktivister dunkade sambamusik och höll fram sin paroll mot demonstranterna: ”Förbjud blodbesudlad sport.” De möttes omedelbart av bondetågets James Bond-inspirerade plakat: ”Rätt att döda.”

Äntligen en fråga som förenar hög och låg, aristokrati och lantarbetare: rätten att jaga räv och att få sin utkomst på landet. Äldre gentlemen med stödkäpp, golfbyxor och tweedkavaj trängdes folkligt och fryntligt med tjänstefolket i overall och gummi-stövlar. Ett vitt-rosa tåg, ingen plats för etniska minoriteter hos dessa representanter för Good Old England.

Demonstranterna, som ofta jämförde Blair med Hitler och Saddam Hussein, hade kungahusets välsignelse: ”Hade det handlat om bögar eller svarta, då hade regeringen lyssnat”, som prins Charles uttryckte saken.

Han och hans vänner bland lantjunkrar och andra feodala relikter har, nu när deras rävjakt är i fara, blivit sentimentalt engagerade mot landsbygdens utarmning och för mänskliga fri- och rättigheter. Denna nobla klass äger mer av landsbygden än deras förfäder gjorde. Frånvaron av arvsskatt och de för lantjunkrarna extremt förmånliga arrendevillkoren har expanderat den jordägande klassens egendomar. Feodalismen frodas.

Demonstranterna svängde med Che Guevara-plakat, tjöt ut att de var ”the voice of shooting” och att de aldrig skulle följa lagen. ”50000 rävar kan inte ha fel. Ät brittiskt lammkött.” ”Jakt är mitt liv.”

Bönderna, som göder lantägarna med sina arrenden, lever ofta under torftiga villkor. Deras inkomster har sjunkit med 70 procent sedan 1995. Samhällsservicen vittrar bort: post, banker, till och med polisstationer försvinner. Revolten är högst begriplig.

Till böndernas försvar skickar staten årligen 45 miljarder i bidrag, helt utan motsvarighet inom andra näringar.

Fast demonstranterna förenade sig med den utsugande feodaladeln mot staten. Mitt under demonstrationen såg jag högerledaren Duncan-Smith (brun klubblazer) kliva över barrikaden för att förena sig med bondetåget. Här räknar han med att vinna lojala inför den förestående omröstningen om EMU. På böndernas overaller och adelsmännens tweedslag var budskapet klistrat: Nej till euron.

Jag hade tänkt ställa några frågor till högerledaren men blev bortviftad av en hop demonstranter beväpnade med plakatet: ”Saddam och Blair – båda förtrycker minoriteter.”

Annars var stämningen god, denna soliga söndag som påminde om England långt före demokratins dagar.

Olle Svenning

Följ ämnen i artikeln