Hur kan nazister få sabba demokratin?
De är unga och brinner för ett bättre samhälle. Men att engagera sig politiskt i Ludvika är numera riskfyllt. På gator och torg möts ungdomsförbunden från alla partier av militanta nazister. Rädsla blandas med kamplust.
Ungdomsförbunden är överens: det ska inte få vara så här.
Att vara ung och få ett politiskt uppvaknande ska vara en självklar rättighet. Att hitta sin politiska hemvist. För Ludvikabon Helena Sjödin, 19, styrelseledamot i Centerpartiets ungdomsförbund i Dalarna, började engagemanget redan i högstadiet. Hbtq-rättigheter och mångfald är frågor hon kämpar för, berättar hon när vi möts på en sensommarvarm uteservering i Ludvika. Men när hon nu står på valbar plats i kommunvalet är hennes föräldrar oroliga. För här i stan kan nazister hennes namn.
Helena Sjödin pekar.
– Där i gatukorsningen står Nordiska motståndsrörelsen och delar ut flygblad, säger hon, och stryker undan den blonda hårslingan som vinden föst in mot ansiktet.
I valet 2014 började nazister och Ludvika nämnas i samma mening. Då kuppade Nordiska motståndsrörelsen med Pär Öberg in sig i kommunfullmäktige på ett SD-mandat. Det går att beskriva situationen i Ludvika på två sätt. Ett är att nazisterna som flyttat hit, och som är väldigt aktiva inför valet, är en liten klick. De har slagit sig ner i en välmående stad som med industrikoncernen ABB lockar högutbildade från hela världen. Rent krasst har nazisterna ytterst små möjligheter att få verklig politisk makt.
Ur en annan synvinkel är Ludvika en stad i belägring, av en våldsbejakande, nazistisk organisation som hyllar Hitler och vill störta demokratin. NMR har beviljats tillstånd att torgföra sina åsikter i centrala Ludvika, varje dag fram till valet. Och precis som med ett våldsamt mc-gäng räcker det att de visar sig för att människor ska känna rädsla och obehag. Var fjärde medlem i NMR är dömd för våldsbrott. Aktionerna som gruppens medlemmar genomfört i Sverige påminner i allra högsta grad om terror. Sprängdåd. Våldsamma attacker mot antirasistiska demonstrationer. Politiska motståndare beskrivs av NMR som “folkförrädare”. Nazisternas gröna tält, som de slår upp mitt i Ludvika, är märkt med en svart runa.
”Går aldrig ut ensam om kvällarna”
– NMR går gärna nära inpå människor, in i deras privata små umgängesbubblor. De fotograferar och filmar, säger Helena Sjödin.
Det har fått konsekvenser för henne personligen.
– Medlemmar av NMR kan hälsa på mig med namn, för att markera att de vet vem jag är. Det är klart att jag är försiktig, jag går aldrig ut ensam om kvällarna längre. Det är tyvärr så det har behövt bli.
Är det värt det?
– Ja, säger hon bestämt.
– Man kan sitta hemma och klaga eller så kan man ta ställning.
Helena Sjödin har starkt stöd, inte bara från medlemmarna inom CUF. De politiskt aktiva unga i området kan träta i debatter, men när det kommer till att värna om demokratin och de mänskliga rättigheterna står de fullkomligt enade. Nazisternas närvaro i Dalarna väcker rädsla, men också kamplust. Motdemonstranterna är alltid fler.
Hanna Vangen Engström är en av de yngsta på Socialdemokraternas lista inför kommunfullmäktigevalet i Borlänge. Hennes politiska engagemang vaknade när NMR marscherade i Borlänge på 1:a maj för två år sedan. Då var hon 18 år. Allvaret både syns i blicken och hörs på rösten.
– Det var första gången nazisterna fick demonstrera i Borlänge. De kom tågande med sina sköldar, de var så många och det var så sjukt, jag minns att jag grät, berättar hon, på plats i ABF:s hus i Ludvika.
– Efter det mejlade jag ordföranden i SSU för att bli medlem.
Hon får medhåll av vännerna runt bordet. Sandra Sangwan, 25, Kevin Aronsson, 17, och Alex Manneh Samba, 18, är medlemmar i SSU Dalarna och har alla känt sitt politiska engagemang växa med den högerextrema rörelsens framfart. De brinner för frågor som jämställdhet, arbetsrätt och kampen mot klassklyftor, men det som hänt i Dalarna på senare år har varit avgörande för engagemanget.
– Jag gick med i SSU för åtta månader sedan. Jag hade märkt på facebook hur rasismen blivit allt mer normaliserad med SD, att de mörka högerkrafterna växte. Men det var när NMR började ta plats som jag bestämde mig för att gå med, säger Kevin Aronsson.
Hans svarta, glansiga jacka pryds av en knapp med budskapet “Tillsammans för trygghet”.
”Många kände sig utsatta”
I år anordnades Ludvikas första Prideparad. Många hade fjolårets Pridetåg i Falun färskt i minnet. Nazisterna tände då bengaler och gjorde framryckningar, polisen fick mota bort nazisterna med våld. I Ludvika gick därför deltagarna i årets parad med en blandning av hopp och rädsla.
– Det var en väldigt viktig dag för hbtq-personer inom alla ungdomsförbund. Men många kände sig utsatta, berättar Sandra Sangwan.
– I sista sträckan av paradtåget väntade fjorton medlemmar av NMR med en banderoll där det stod ”Stoppa homolobbyn”. De hade tjutande flyglarm, och det var väldigt högljutt. Vi skrek ”Inga nazister på våra gator” så högt att rösten nästan sprack. Hur kan det få vara så här?
Nazisternas närvaro påverkar valarbetet, berättar de. Ensamma vågar de numera inte dela ut antirasistiska flygblad på Ludvikas gator, men i stora grupper går det bra. Styrkan finns i antalet. Det gäller inte bara inom SSU, understryker Alex Manneh Samba.
– Det finns frågor där vi måste stå tillsammans. Motståndet mot rasism och nazism är viktigare än block- och partitillhörighet.
”Bilden av det ’klassiskt svenska’”
I Ludvika hittar ungdomsförbunden kraft i varandra. En kram över partigränserna inför ett Pridetåg. Några vänliga ord före en demokratimanifestation. I partivimlet möter SSU:arna ofta Hugo Abrahamsson, 18, föreningsordförande för Moderata ungdomsförbundet i Ludvika. Redan i grundskolan engagerade han sig politiskt, och för två år sedan gick han med i MUF:s lokalförening. Första gången han blev medveten om nazisternas närvaro var 2013. Då öppnade en flyktingförläggning i Sunnansjö, på andra sidan av sjön Väsman, och militanta nazister flyttade till byn.
Så varför just Dalarna, och nu Ludvika? Hugo Abrahamsson kan bara gissa.
– Kanske för att Dalarna för många är bilden av det ”klassiskt svenska". Röda hus med vita knutar, folkmusik och midsommarfirande, säger Hugo.
När han nu valarbetar tillsammans med Moderaterna i Ludvika blir han filmad av nazister.
– De är väldigt öppna med att när de tar makten vill de avrätta de som de kallar ”folkförrädare” och ”landsförrädare”, säger han.
För att klassas som en “landsförrädare” kan det räcka att stå upp för asylrätten. Nazisternas närvaro har blivit det största samtalsämnet, både bland unga och äldre, berättar Hugo. Den märks även nattetid – nazisterna “nattvandrar”.
– NMR säger att syftet är att skapa trygghet. Mina tjejkompisar säger att de inte direkt känner sig tryggare av att stora grupper av nazister kommer tågande sent på nätterna, säger han.
En fråga återkommer hos alla ungdomsförbund jag mött under dagen: hur kan nazisterna få sätta skräck i människor? Hur länge ska en liten grupp få göra så stor skada?
”Låta terrororganisationer demonstrera?”
Hugo Abrahamsson tycker att Finland tagit kliv i rätt riktning. Finsk domstol har beslutat att förbjuda Nordiska motståndsrörelsens verksamhet i landet, men frågan är fortfarande uppe i rätten. Diskussionen började 2016, då en man i Helsingfors blivit misshandlad av en NMR-medlem under en demonstration. Mannen avled senare på sjukhus. NMR-medlemmen som gjort sig skyldig till misshandeln belönades av rörelsen för sin lojalitet.
Hugo Abrahamsson tycker att gränsen är nådd. I Ludvika, såväl som i övriga Sverige.
– Det finns flera exempel på aktioner som NMR-medlemmar har gjort som skulle kunna klassas som terrorism, som när de sprängde Syndikalisternas lokal i Göteborg. Skulle vi tillåta andra terrororganisationer att demonstrera?
Polisen har idag inte befogenhet att hindra militanta nazister från att sabotera den demokratiska processen med sin närvaro. NMR får tillstånd att torgföra sina åsikter och demonstrera – även på platser där de utgör ett direkt hot mot utsatta grupper. För att förbjuda NMR:s framfart i Sverige skulle det krävas en lagändring. För att få till en sådan skulle det krävas politiskt mod – och uppslutning över partigränserna.
“Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?” står det på en affisch. Budskapet mot den röda tegelväggen lyser lång väg i Ludvika. Ungdomsförbunden jag mött har redan gett mig svaret. Det är dags att politikerna börjar lyssna.