Var ligger landet där man styckar dalahästar?

Peter Johanssons konstverk med de vakuumförpackade och skivade dalahästarna visar att allt har sitt bäst före-datum. Även nationalsymboler.

"En flykting tog sig till Nordbats camp och kunde berätta att människorna i den brinnande byn hade utsatts för fruktansvärda övergrepp. Byns namn var Stupni Do."

Så skriver Magnus Ernström, alias bloggaren "Morgonsur", om sina upplevelser den 23 oktober 1993 som kulspruteskytt i den svenska FN-bataljonen Nordbat 2 i Bosnien.

I veckan är det 25 år sedan bosnienkroatiska soldater gick in i den huvudsakligen muslimska byn Stupni Do och genomförde en massaker på 38 män, kvinnor och barn. Inte långt därifrån förstod lätt beväpnade svenska FN-förband vad som hände men det skulle dröja innan de lyckades ta sig fram.

”Allt hade sprängts”

"Inte ett hus i byn hade skonats. Allt hade sprängts, bränts, förstörts. Vid en första anblick verkade byn helt tom på människor, men efter bara några minuter hittar vi de förkolnade resterna av en människa. Efter noggrant letande hittas totalt ett tjugotal lik, däribland ett ihjälsparkat barn i åtta-tioårsåldern", nedtecknade Ernström senare i sin blogg.

1993 fanns inte Facebook, Instagram eller Twitter och de första uppgifterna om att "civilpersoner" dödats publicerades först dagen efter. Den 26 oktober kablade TT ut att "SVENSKAR AVSLÖJAR KROATISK MASSAKER PÅ MUSLIMER I STUPNI DO". De överlevande hade förts i säkerhet av de svenska soldaterna och kunde själva berätta.

– Det var mest kvinnor och barn. De var svårt chockade och minst två av dem hade våldtagits, berättade kapten Karl Melin på telefon för TT från den svenska basen i Tuzla.

Nationalismens flodvåg

Massakern i Stupni Do hände inte i ett vakuum. Efter kommunismens fall i slutet av 80-talet splittrades Jugoslavien upp efter etniska och religiösa gränser. Nationalismens flodvåg svepte bort sekler av samlevnad och gemensamma institutioner. I Bosnien slutade det i blodbad. För att skapa "rena" områden började främst bosnienserbiska styrkor genomföra "etnisk rensning" mot landets muslimer. Under flera år belägrades Sarajevo och efter folkmordet på 8 000 muslimska män och pojkar i Srebrenica 1995 ingrep till slut Nato för att få slut på inbördeskriget. Men alla sidor gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser, ingen har vitt samvete och såren har långt ifrån läkt. När man leker med nationalismens tändsticksask kan det förr eller senare börja brinna.

I veckan besökte jag det nyligen renoverade Nationalmuseum på Blasieholmen. Byggnaden känns luftigare än förr och Stockholms höstljus flödar in i varje vrå. När utställningen öppnade förra helgen blev det genast debatt. Varför hängde inte den ikoniska målningen Karl XII:s likfärd av Gustaf Cederström på sin plats? Och hur kunde Nationalmuseum kränka Anders Zorns Midsommardans genom att lägga köttfärstråg med skivade dalahästar framför den?

Oden, Tor och Balder

Den SD-anstrukna hemsidan Samhällsnytt, tidigare Avpixlat, fick till och med för sig att Karl XII:s likfärd helt plockats bort. Nästan lika pinsamt blev det när Göteborgs-Postens Håkan Boström kallade audioguiden i Nationalmuseums app för "statlig indoktrinering" och jämförde den med det forna Östeuropa. Om Samhällsnytt eller Boström någon gång tar sig tid att besöka själva museet lär de upptäcka att en betydligt större nyordning är att de tre monumentalstatyer av Oden, Tor och Balder som ställdes i magasin under det radikala 60-talet nu tronar över skulpturgården. Det om något är ett tecken i samtiden.

Annars tillhör rummet med just Karl XII:s likfärd och övrig nationalromantik från sekelskiftet kring 1900 museets mest intressanta. Där hänger Carl Larssons hemmiljöer, Bruno Liljefors, John Bauer och Ernst Josephsons trolska Näcken som skrämt och fascinerat generationer av svenska barn. Men där finns även den nutida konstnären Peter Johansson, född i Sälen, representerad med verket ”How to cook a souvenir” - skivade dalahästar i behändiga portionsförpackningar.

Den audioguide som G-P rasar mot förklarar sakligt att de bilder vi ser är just tolkningar av verkligheten och inte biografiska. Karl XII bars inte omkring på en bår över fjällen och Midsommardans, som föreställer en logdans i Dalarna, är avmålad från ett fotografi med ungdomar Anders Zorn bett dansa. Båda tavlorna föreställer ett idealiserat och avsiktligt skapat svenskt förflutet, inte ett verkligt.

Leker med tändstickor

Om detta får man dock inte berätta, ty nationalismens tändstickask är åter öppnad och kultur är politik. Det är därför de skivade dalahästarna blir så provocerande. Genom att förse en nationalsymbol med bäst-före-datum visar Peter Johansson att allt har sin tid. De eviga nationalmyterna är bara ögonblickbilder som snart kan ersättas av andra. För debattens kulturkrigare är det så nära ett helgerån man kan komma.

Men är denna nationalism verkligen farlig, frågar ni. Kan inte Göteborgs-Posten, Samhällsnytt och den ryskunderstödda delen av Twitter få ha sin Sverigebild i fred? Varför inte låta Karl XII:s likfärd hänga där den hängde? Varför måste man ändra saker hela tiden, är verkligen ingenting heligt?

Sluttande plan

Mitt svar är att det inte finns någon ofarlig nationalism. Historien har dömt oss till att minnas och ta ställning. Varje institutionaliserat "vi och dom" på etnisk eller religiös grund är ett sluttande plan. "Le nationalisme, c'est la guerre", nationalism är krig, som den franske presidenten François Mitterrand en gång konstaterade. Det gäller bokstavligt som på Balkan under 90-talet men även i mindre skala genom bomber i Göteborg, brända flyktingförläggningar eller mördade ungdomar på en norsk ö.

I dagens politiska debatt pratar vi ofta om 1920- och 30-talet för att hitta paralleller till den nationalistiska väckelse som sveper över Europa. Men vi behöver faktiskt inte blicka längre än till Belgrad för 30 år sedan, eller till Zagreb, Sarajevo och Kosovo Polje - eller till Stupni Do.

Sverige är ett bättre land när vi skivar våra dalahästar än när vi tar dem på blodigt allvar.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.