Regeringen har gett upp om gängens rekrytering
Johan Pehrson kan inte mena allvar
Varje år rekryteras ungefär 1 000 unga individer in i gängkriminella nätverk, enligt rikspolischefen. För att stoppa detta finns ett enormt behov av sociala brottsförebyggande insatser. Det kan röra sig om åtgärder i skola, förskola och hembesök som aktiveras tidigt när orossignaler uppvisas hos barn.
Men det saknas resurser. I en enkätundersökning som tankesmedjan Katalys genomfört svarade samtliga kommuner med särskilt utsatta områden att de skulle behöva mer statligt stöd för att stoppa gängens rekrytering.
Undersökningen genomfördes redan innan lågkonjunkturen drog in. Nu befinner sig välfärden i en svår finansieringskris. Situationen blir bara värre och värre.
Att Pehrson ens kallar det för en ”satsning” är obegripligt – i praktiken är det en nedskärning
Att skärpa straffen och att förstärka de polisiära verktygen är viktigt, men om samhället inte lyckas strypa tillflödet in i gängmiljöerna så kommer våldet fortsätta. Det säger såväl polisen som hyllmeter av kriminologisk forskning.
Problemet är att Tidöpartierna vägrar lyssna.
I veckan presenterade L-ledaren Johan Pehrson höstbudgetens satsning på förebyggande insatser: 80 ynkliga miljoner att fördela på kommunerna under 2024. Det är givetvis alldeles, alldeles för lite. Att Pehrson ens kallar det för en ”satsning” är obegripligt – i praktiken är det en nedskärning.
Under 2022 fanns cirka 500 miljoner i statsbudgeten för att stärka brottsförebyggande och sociala insatser i utsatta kommuner. Sen halverade högerregeringen pengarna 2023. Nu återförs 80 miljoner – och det beskrivs som en ambitionshöjning.
Hur är det möjligt att en regering som säger sig sätta kampen mot gängkriminaliteten främst kan prioritera så vansinnigt? Det finns uppenbarligen miljarder att lägga på rot- och rut-avdrag, jobbskatteavdrag och sänkt skatt på bensin och snus. Men på åtgärder som faktiskt skulle kunna bidra till att stoppa gängens våldsspiraler skär man ner.
Utöver de alldeles för små riktade insatserna är också de generella statsbidragen till kommunsektorn grovt underdimensionerade. Sveriges kommuner och regioner (SKR) beräknar att behovet av stöd från staten uppgår till 30 miljarder.
Tidöpartiernas budget ser inte ut att hamna ens i närheten av det. Det kommer leda till dramatiska konsekvenser för kommunernas socialtjänster och brottsförebyggande insatser.
Framtiden ser nattsvart ut. Det finns inget som tyder på att resurserna kommer räcka till. Regeringen har gett upp.
Liberalerna gick in i Tidösamarbetet med en naiv förhoppning om att de skulle kunna förhandla till sig brottsförebyggande satsningar. Det blev alltså inte mer än så här?
Vem försöker egentligen Johan Pehrson lura när han beskriver en nedskärning som en satsning? Sannolikt sig själv.