Inte dyr bensin som gör er arga

Vi behöver knappast fler personer i våra städer

Den här veckans kanske hetsigaste debatt handlar om bensinpriserna. En del menar att det är kriget mellan stad och landsbygd som blossat upp, att det handlar om medvetna miljövänner i staden mot dumma lantisar som älskar sin bil. Men tittar vi närmare på konflikten är det inte alls bensinpriserna som det handlar om, inte egentligen.

Södermalm mot landet

Själv bor jag i Stockholm och har varken bil eller körkort, så frågan kändes inte så aktuell. Men så läser jag en krönika av Malin Wollin som gör narr av Bensinupproret” en facebookgrupp som samlat 200 000 personer hon menar är arga män på landet som vrålar efter lägre bensinpriser.

Hon förstår inte ilskan, och skriver att fördelarna med att bo på landsbygden är många, som exempelvis minskade stressnivåer.

– Det är ingen mänsklig rättighet att bo på landet, skriver hon.

Men var ska de här människorna bo då?

Inte för att vara elak, men vi behöver knappast fler personer i våra städer.

Att hela Sverige ska leva är inte bara viktigt för de i mindre orter, utan för alla oss som inte har råd med mer konkurrens på bostadsmarknaden.

Svaren på Wollins text var många, inte bara från uppretade män som gillar motorer. Det var uppgivna kvinnor som arbetar inom vård och handel.

– Jag har 3,5 mil till jobbet och börjar jag klockan sju så måste jag ta bussen klockan elva kvällen innan. Det funkar ju inte, säger Alexandra Aronsson till Aftonbladet.

En krönikör i tidningen, Robert Collin, menar att det här bara är början och frågar sig när Bensinupprorspartiet ska starta. Frågan är vad ett sådant bensinprisparti skulle tycka och bidra med.

Jag blir trött när jag skrollar igenom kommentarsfält och debattinlägg med platta analyser.

Att miljövänner som är förbannade på bilkörande lantisar står mot ilskna bilägare som ser miljöpartister på Södermalm som fienden.

Nedlagda byskolor, långa avstånd

Tro mig, få saker retar upp mig så mycket som de sistnämnda, men tittar man på vad som fått frågan om bensinpriset att hetta till blottas våra största samhällsproblem.

Bostadsbristen som hindrar människor att leva där de vill, indragna busslinjer, nedlagda byskolor, långa avstånd och köer till vården och uteblivna satsningar på järnväg.

Samtidigt har vi fått skattesänkningar och avdrag som gynnar de med högst inkomster.

Livet är inte lättare för en undersköterska i en stockholmsförort än för en undersköterska i glesbygden. Båda drabbas av låga pensioner, tidsbrist och ökande klassklyftor.

Det är inte mellan dem konflikten står, utan mellan fattiga och rika. Lösningen på bensinkonflikten är välfärdssatsningar, jobb och jämlikhet.

Men har vi inga politiker som förstår det kommer systemkritiken fortsätta stå tillbaka för biltjafset.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.