Det invandringskritiska perspektivet dominerar

Uppdaterad 2018-08-08 | Publicerad 2016-01-20

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I helgen skrev Expressens ledarkrönikör Sakine ­Madon en text med ­rubriken ”Journalister vinklar för att inte gynna SD”.

Påståendet är intressant, inte minst mot bakgrund av den ­kritik Dagens Nyheter fått för att ”mörklägga” övergreppen under festivalen We are Sthlm. Motivet till ”mörkläggningen” påstås vara politiska hänsyn ­eftersom gärningsmännen ­skulle vara flyktingar.

Kritiken är tunn. DN fick tips om övergrepp under ”We are Sthlm”, tips som de följde upp men inte fick bekräftade. Polisen gav en annan bild och DN valde att inte publicera.

Som Jesper Strömbäck, ­professor i ­medie- och kommunikationsvetenskap, uttryckte saken: ”Att ­medierna skulle mörklägga något bär enligt min bedömning starka drag av konspirationsteori.”

Mitt i denna debatt gjorde Sakine Madon en öppen enkät i sociala medier med frågan ”Ni som jobbat som/är journalister. Har ni varit med om att redaktionen velat tona ner eller undvika ämnen pga kan gynna sd?”

Värdet av en sådan enkät påverkas av vilka som själva valt att svara, vilken yrkeserfarenhet de har och om de är representativa. Vi vet inget om detta.

Hennes enkät på Twitter ­ligger kvar med 85 retweets och svar från en handfull ­journalister. Exempelvis svarade Dagens Industris politiska ­redaktör PM Nilsson ”ja” medan ­andra svarade nej. Enligt Madon har hon även fått ­ja-svar från folk som inte vill skylta med sitt namn öppet.

I artikeln redovisar hon exempel från sådana anonyma kontakter som bekräftar det hon skriver. Det går säkerligen att hitta fler, men frågan är vad som är regel och vad som är ­undantag.

DN:s ledarskribent Erik ­Helmerssons ger exempelvis motsatt bild: ”Jag har varit verksam som journalist i 24 år. Jag kan på rak arm inte erinra mig en enda gång som vi på någon redaktion talat i termer av att gynna SD ­eller ej.”

Snarare drivs journalistiken i dag av klickjakt, uppdrivet tempo och hård konkurens som gör att det mesta slinker igenom. Både källkritik och pressetik sitter trångt.

Som när Kvällsposten nyligen publicerade uppgifter om mass­ofredanden och ­sexuella övergrepp i Malmö ­under ­nyårsnatten där ”ensamkommande från Afghani­stan” skulle ha varit ­inblandade. Händelsen hade ­inte ägt rum och tidningen fick ändra och ursäktade sig med att texten byggde på ”en enkel missuppfattning mellan en ­reporter och polisens ­informatör”.

Utifrån det senaste årets rapportering om flyktingkris och systemkollaps och med tanke på det utrymme Sverigedemokraterna får är det svårt att se spår av att nyheter vinklats för att ”inte gynna SD”. Snarare dominerar det invandrings­kritiska perspektivet.

Men Sakine Madon har nog rätt i att det finns självcensur bland journalister där vissa ­ämnen väljs bort och vissa texter aldrig blir publicerade. Enligt BRÅ har 30 procent av alla journalister hotats och de vanligaste ämnena som utlöser hoten är invandring följt av jämställdhet. Största enskilda gruppen förövare ­kommer från vit ­makt-miljön.

Det personliga priset för att ­säga sina åsikter kan mycket riktigt vara högt.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Anders Lindberg

Följ ämnen i artikeln