Högern tror att folk är som arga schimpanser
Människor har överlevt för att vi är Mark Levengood
Om du är lite som jag, så funderar du säkert på vad som egentligen skiljer oss människor från schimpanser. Vår arvsmassa är ju nästan identisk med våra apkusiner. De är lite hårigare än oss kanske, men inte mer än att man tycker sig skymta något mänskligt där bakom ögonen.
Men om man studerar unga apor och människobarn framkommer en tydlig skillnad. Schimpansungar har svårt att samarbeta. Så fort en uppgift kräver lite mer avancerat teamwork kollapsar alltihop för våra stackars kusiner. Det blir istället den apa som är mest dominant som bestämmer. Redan tvååriga människor klarar däremot av att hjälpas åt. Att skapa ett ”vi”.
Och här har vi snubblat över människans framgångsrecept. Vår “USP” – unique selling point – som man säger nuförtiden. Vi är unikt bra på att samarbeta och vara osjälviska gentemot andra. Vi överlevde inte bland rovdjur på savannen för att vi är starkast eller ens smartast.
Vi överlevde för att de flesta till sin natur är rätt hyggliga. Som en hel art med Mark Levengoods.
Olyckligtvis har vi byggt vårt samhälle på helt andra värden. Hård konkurrens antas vara det som driver samhället framåt. Ekonomer insisterar på att människor innerst inne är själviska nyttomaximerare: Homo Economicus. Den ekonomiska människan.
Till höger ser man ibland hyllningar av filosofen Ayn Rand, som bokstavligt talat hade egoismen som överideologi. Hon är lite av en husgud på tankesmedjan Timbro, där många i regeringen har sin bakgrund.
Nu har detta synsätt lett oss in i ännu en ekonomisk kris. Vi förbrukar våra naturresurser i en rasande takt. Marknadstänkandet som är bra för att sätta pris på varor har visat sig fungera sämre på områden där vi vill att solidariteten ska styra. Som i vården och skolan. Där har idéen om att konkurrens alltid leder framåt resulterat i helt dysfunktionella verksamheter. Inte så konstigt, eftersom det går emot vår natur.
Men det börjar våras för en motberättelse om människan. Gröna och socialdemokratiska tänkare som George Monbiot, Kate Picketts och Göran Greider har alla återgått till apstadiet och betonar människans solidariska ursprung i sina verk.
I George Monbiots bok ”Ur Ruinerna” gör han upp med tanken på Homo Economicus med hänvisning till forskning i psykologi. Forskarna menar att tanken på människor som själviska nyttomaximerare inte har mycket med hur människor fungerar i verkligheten att göra. Däremot påminner det mycket om våra kusiner. Schimpanserna.
Inget ont om schimpanser förstås. De är makalösa djur. Men man ser dem påfallande sällan gå runt med iPhones, rösta i demokratiska val eller organisera komplexa välfärdsstater.