ÅSIKT

"Alla nyanlända kommer inte att komma ut i jobb”

Nu stänger Livstycket i Tensta

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I 27 år har utbildnings- och designcentret Livstycket i Tensta arbetat för att integrera utlandsfödda kvinnor i det svenska samhället. Nu lägger de ned.

– Jag undrar verkligen hur det ska gå med integrationen i Sverige, säger grundaren Birgitta Notlöf.

1 av 9 | Foto: JONNA SIMA
Birgitta Notlöf grundade Livstycket för 27 år sedan.

Livstyckets färgstarka grundare och verksamhetschef Birgitta Notlöf har bestämt sig för att avsluta sitt livsverk. I Tensta känner hon alla och alla känner henne. De kvinnliga deltagarna på Livstycket hyllar henne. Men de senaste åren har arbetslusten påverkats av att Arbetsförmedlingens inställning blivit mer stelbent och anslagen från Stockholms stad har minskat.

Vi är 27 års kvinnohistoria på löpmeter

Samtidigt, berättar Birgitta, mår många av kvinnorna som numera kommer till Livstycket sämre och är i behov av ytterligare stöd som de inte alltid får.
– Förra året stod vi utan pengar ganska länge efter att staden sänkt anslagen och nu har vi kommit till en punkt där det inte går längre, säger Birgitta Notlöf när jag träffar henne på Livstyckets kontor där hon arbetat under snart tre decennier.

Svenskt Tenn för förorten

Livstycket kan beskrivas som ett Svenskt Tenn för förorten. En institution som har sytt, broderat och designat mönster som har tryckts på kläder, väskor, handdukar, brickor och servetter. Flera av mönstren anses redan som moderna klassiker och fem av dem har Stockholms Stadsmuseum bestämt sig för att bevara i sina arkiv.

– Nu kommer man kunna forska på oss i framtiden. Det här är ju en väldigt speciell tid i Sverige. Under vissa år har vi tagit emot väldigt många människor från andra länder och Livstycket har funnits länge under den perioden, säger Birgitta.

– Vi brukar säga att vi är 27 års kvinnohistoria på löpmeter.
Skaparna bakom mönstren och produkterna har varit kvinnor i alla åldrar och från alla delar av världen. Det gemensamma för dem är att de har haft svårt att lära sig svenska och få ett jobb. Många har låg eller ingen utbildning alls från hemlandet.

Foto: Jamila Benchab


Skaparna bakom mönstren och produkterna har varit kvinnor i alla åldrar och från alla delar av världen. Det gemensamma för dem är att de har haft svårt att lära sig svenska och få ett jobb. Många har låg eller ingen utbildning alls från hemlandet.

En av dem är Jamila Benchab från Marocko, som har varit på Livstycket till och från i 13 år.
– Jag älskar Livstycket som ett hem. Man träffar olika kvinnor som talar olika språk och har olika problem.

Här pratar vi svenska med varandra, säger hon.
Beslutet att Livstycket ska lägga ned gör henne ledsen.
– Alla är ledsna och har gråtit. Det är svårt för oss kvinnor som är gamla, sjuka, har dåligt språk och inte kan jobba. Vi kommer att bli mer sjuka av att bara sitta hemma, varför gör politikerna så här?

Stadsbilden domineras av män

I Tensta centrum går det inte att undvika att lägga märke till Livstycket. Lokalen med dess skyltar dominerar torget där det säljs frukt och grönsaker till en bråkdel av priset i innerstan. Stadsbilden domineras av män, men inne på Livstycket har kvinnorna en fristad.

– Just att kvinnorna här har konkreta saker i handen gör mycket, säger Birgitta. Kan du inte läsa och skriva sedan innan har du inget skelett att hänga upp kunskaperna på. Jag kallar detta funktionell pedagogik, att man lär sig medan man gör saker.
Hon berättar att varje dag bjuder Livstycket eleverna på te eller kaffe.
– Då får du den här stunden där du lär känna varandra och får nya bekanta och vänner.

Personer med låg utbildningsnivå ökar

Tidigare i höstas presenterade Arbetsförmedlingen statistik på att antalet personer med låg eller ingen utbildning har ökat kraftigt i Sverige de senaste två åren, särskilt i Stockholm.

Men trots att behoven hos de nyanlände skiljer sig stort domineras debatten av att dessa människor ska ut i jobb så fort som möjligt. Birgitta Notlöf tycker det är orealistiskt.
– Jag har länge sagt till politiker att det finns kvinnor, och säkert också män, som inte kommer att komma ut på arbetsmarknaden. Men det är viktigt att arbeta med dem ändå, för om de känner sig glada och nöjda och faktiskt lär sig prata lite svenska och en del om det svenska samhället så kommer deras barn vidare. Det är kanske det som man kan prestera.

Jag har gett Sverige mina fyra duktiga barn som alla är högutbildade och har jobb

Flera av eleverna på Livstycket jag hinner prata med nämner just sina barn, att de studerar, har familj och jobbar.

Fatema Sediqi är utbildad lärare från Afghanistan och kom till Sverige för 16 år sedan. Upplevelserna av krig och död i hemlandet har hon aldrig kunnat frigöra sig från.

– Däremot har jag gett Sverige mina fyra duktiga barn som alla är högutbildade och har jobb, säger hon.

Fatema Swdiqi


Liksom de andra kvinnorna undrar hon vart hon ska ta vägen framöver. Rädslan för ensamhet är stor.
Den 30 november arrangerar Livstycket sin allra sista julmarknad i Tensta. Vid årsskiftet ska lokalen vara tömd, men något bidrag från kommunen för att kunna betala personalens slutlöner och få ett snyggt avslut har de inte fått, säger Birgitta Notlöf besviket.

Kunde du ha gjort något annorlunda för att rädda Livstycket?
– Efter 27 år har man testat allt. Vi har aldrig fått någon långsiktig finansiering. Jag har känt mig så oerhört stolt, glad och nöjd med mitt liv för att jag har fått göra det jag har gjort. Men med det här politiska klimatet… Jag undrar verkligen hur det ska gå med integrationen i Sverige.


Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

avJonna Sima

ARTIKELN HANDLAR OM