Politik utan skyddsnät krävs om ”alla ska med”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Politiker är ett livsfarligt yrke. Som att dansa på lina utan skyddsnät. Politiskt högvilt är lovligt byte. Ett felsteg och fallet blir ödesdigert. Laila Freivalds gjorde ingen pudel. Det är ohållbart. Hon fångas, åtalas och döms i samma upplaga, samma nyhetssändning, i alla medier. När haren springer går drevet bara i en riktning. Det tycks oundvikligt i politikens toppcirkus. Oundvikligt och obarmhärtigt.
Vi har fått en iskall vår efter en het politisk vinter. Inte på grund av starka ideologiska skiljelinjer. I sakfrågorna trängs alla i stugvärmens mitt. I stället är det personpolitiken, de privata affärerna, klavertrampen, krogbråken, champagneluncherna, pensionerna, bonusarna, de falska mejlen, halvsanningarna, det kränkta ledarskapet, som det handlat om. Det är olustigt.
Människor är upprörda, besvikna, förbannade. De ringer till Ring P1 och öser ur sig sin ilska. Men vem bryr sig egentligen? Människor har nog med sina egna bekymmer, sina tillkortakommanden, att få vardagen att gå ihop och klara sina livsprojekt. Hämta på dagis, klara skolan, få ett jobb, ta hand om gamla pappa, få pengarna att räcka, tänka på hälsan, klara morgondagen. ”Dom där uppe” lever i en annan värld. Flott men farlig.
Så glider Sverige isär. Dom där uppe. Dom som har jobb och knegar på. Och dom som står utanför.
I Frankrike demonstrerade en miljon mot högerregeringens nya lag som avskaffar anställningstryggheten och skapar total otrygghet för alla unga under 26 år. Här hemma har centern lanserat ett liknande förslag. Vem demonstrerar här?
I fikarummen pratar vi i stället om Freivalds, om statsministerns fru, Anitra Steen och hennes pensionsmiljoner, om Carola och schlagerfestivalen. Verkligheten som dokusåpa till kaffet.
Men ingen demonstrerar.
Det borde vi när 39 000 unga går arbetslösa, 28 000 sysselsätts i olika Ams-åtgärder och 89 000 studerar men skulle vilja jobba om det fanns jobb. Nästan 150 000 unga som vill men inte får arbeta! Det är ohållbart.
Socialdemokratin har ingen strategi för full sysselsättning i globaliseringens värld. Partiet har riggat en ekonomi för låg inflation och budgetbalans. Punkt.
Svensk ekonomi växer så det knakar och sysselsättningen ökar med 80 000 personer i år men arbetslösheten biter sig fast på samma höga nivå och ökar igen redan nästa år, spår LO-ekonomerna i sin prognos i veckan.
Finansminister Pär Nuders alla kurvor pekar uppåt och finansministern är glad. Vet han inte att det är 85 000 långtidsarbetslösa som står i kö till hans 20 000 plusjobb? Att lärlingsjobben saknas. Att plusjobben konkurrerar ut lönebidragsanställningarna?
Att vi inte behöver fler högskoleplatser och arbetslösa akademiker när tre Sacoförbund så misstror chanserna till nya jobb att de nu skrivit avtal om dumpade löner?
Jag tror att statsminister Göran Persson är bekymrad över att han för sent insåg problemen. Nu får han gå på slak lina över arbetslöshetens avgrund.
För full sysselsättning krävs stora grepp och generella åtgärder. Det går inte att ratta mer på Ams kranar. Gör rent hus med alla krångliga regler och särlösningar för alla möjliga och omöjliga grupper. Starta ett nytt yrkesorienterat Kunskapslyft för lågutbildade, unga, invandrare och andra som inte kommer in på arbetsmarknaden. Slopa arbetsgivaravgifterna för alla långtidsarbetslösa. Överskottet i statsfinanserna blir rekord-stort. Pengarna finns. Det behövs en ”sysselsättningschock”.
Politik utan skyddsnät? Kanske, men det krävs nog om ”alla ska med”.