Jan Björklund måste fråga någon som vet

I dag har det varit Jan Björklunds dag på Gotland. Men när det gäller löner borde Liberalernas ledare lära sig av parterna på arbetsmarknaden.

I de flesta länder diskuterar politiker hur människor ska garanteras en rimlig lön för sitt arbete. Det finns olika metoder. Att lagstifta om ett kollektivavtal är en, statliga minimilöner en annan.

Sverige är annorlunda. Här har frågan om lön lämnats över till fack och arbetsgivare, och i stort sett måste man säga att systemet fungerar. De flesta är eniga om att politiker inte ska sätta löner.

Viktig fråga

Det vill nu Jan Björklund ändra på. Under dagens framträdanden i Almedalen har Liberalernas partiledare till och med pekat ut frågan om lönerna som en av de viktigaste för ett framtida borgerligt regeringssamarbete.

Men när resten av världen pratar om lagstadgade lägstalöner vill Björklund införa något slags lagstadgad maximilön, i alla fall för vissa. På något annat sätt kan man faktiskt inte förstå pratet om att sänka ingångslönerna för nyanlända på politisk väg.

Det skulle vara en urdum politik, och på den här sidan har vi gång på gång radat upp argumenten.

Skapar inte fler jobb

En måttlig sänkning av lönerna skulle knappast skapa fler jobb, det visar inte minst det senaste årtiondets subventionspolitik när det till exempel gäller yngre anställda.

En lagstiftad lönesänkning för en grupp skulle snabbt sprida sig till andra, och bidra till att sänka allas löner. Det är nämligen så en marknad fungerar.

Dessutom skulle Björklunds politik riskera att slå sönder hela det känsliga system som parterna tillsammans skapat på arbetsmarknaden. Den skadan kanske aldrig skulle kunna repareras.

Starka argument, men uppenbarligen har de inte bitit på Björklund. Men kanske skulle den kommande veckan kunna göra skillnad.

Kunskap finns i Visby

Almedalen anklagas ibland för att vara en värld i sig själv, där politiker, lobbyister och journalister gör sig oberoende av verkligheten utanför. Så kan det vara, men den kunskap om den svenska arbetsmarknaden som Liberalernas partikansli saknar finns nu faktiskt i Visby.

Björklund kan till exempel fråga Svenskt Näringsliv och organisationens nye ordförande Leif Östling om hur de ser på politiska ingrepp i lönebildningen.

Att Björklund skulle höra sig för hos LO:s Karl-Petter Thorwaldsson är kanske mycket begärt. Men han skulle kunna fråga TCO:s Eva Nordmark. SACO har inget eget program i år, men har Björklund tur kan han säkert också få Göran Arrius syn på lagstadgade maximilöner.

Ingen - absolut ingen - kommer att backa upp tanken på statligt beslutade löner.

Tänk om Jan Björklund kunde inse det under veckan i Visby. Då skulle årets politikervecka verkligen ge resultat.