Den som bäst förstår vreden vinner makten

Det är människors liv och minnen det handlar om

För ett par veckor sedan besökte jag Kiruna för att hålla föredrag. Det var en lördag och högsommarvärme. Utanför Folkets hus i Kiruna, i den del av staden som snart skall rivas satt några äldre damer och solade.

Jag var på strålande humör och hade gott om tid och började småprata med de tre soldyrkarna om det fantastiska vädret. En av damerna som satt på sin rullator bligade lite mot solen och frågade frankt:

– Är du han som brukar bråka med sosseledningen i Stockholm?
Jag mumlade lite generat att ja, jo det kan man nog säga, men jag bråkar väl egentligen inte så mycket.
– Det borde du, sa damen.
– Vad borde jag göra då? sa jag.
– Sparka dem på tasken!

I bilen från Kiruna nästa dag tänkte jag på vad damen sagt och framförallt utstrålat. Kanske är hon en del av svaret på var det är som pågår i vårt land. En slags vredens sång stiger upp på allt fler ställen.

Damen, närmare 80 år gammal och ursosse berättade hon, var så förbannad att det strålade om henne. Utled på en usel pension, på att staden hon bodde i och älskade skulle jämnas med marken och över sveket mot Kiruna sjukhus.


I skuggan av bråket kring BB Sollefteå har nämligen en lika infekterad strid utkämpats i Kiruna. I landstings- och kommunvalen straffades Socialdemokraterna stenhårt: S fick 11,3 procent medan Sjukvårdspartiet fick 69,6 procent. Mellan skål och vägg erkänner de flesta socialdemokrater jag träffar i Kiruna, och de flesta är socialdemokrater i Kiruna, att Sjukvårdspartiet har rätt i mycket.

Mannen som körde oss runt kunde inte dölja sin sorg när han stolt visade upp sin hemstad och olika byggnader, men hela tiden med förtydligandet: ”Det ska rivas.”

För det är en rivning som pågår av Kiruna stadskärna, inte en flytt som det kallats i propagandan. Några märkesbyggnader ska flyttas, som kyrkan, men det prisbelönta Stadshuset jämnas nu med marken. En jättelik grävskopa rev våningsplan efter våningsplan ur den jättelika byggnaden när vi åkte förbi. Scenerierna var morbida. Att ett nytt skimrande stadshus redan står klart där den nya staden är tänkt växa fram, vad hjälper det?


De flesta får kompensation av LKAB, men för dem som bor i de världsberömda Ralf Erskine-husen räcker ersättningen inte till en nybyggd lägenhet.

Ändå inser alla att livet och LKAB:s vinstmaskin måste ha sin gång. Kiruna är en stad ovanpå en gruva och när malmkroppen vrider sig ner under staden måste staden ge sig. Men det är människors liv och minnen det handlar om.

På väg söderut for vi längs den frostskadade och smala E10 mot Gällivare, eller Dödens väg som den kallas. Många tvingas åka på den skumpiga, om vintrarna livsfarligt smala vägen med förlossningar och allvarliga skador sedan mycket av vården lagts ner i Kiruna. Efter att ha åkt den en gång helt frisk i perfekt väglag, förstår jag den vrede som får gamla damer att vilja slåss.

Den som bäst förstår den vreden vinner nästa val.

• Vill du ha Daniel Suhonens lördagskrönikor direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.